Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 den gamla antikvitetshandeln
lade sina armar i kors över bröstet och betraktade henne
stadigt en lång stund, utan att säga något.
»O, du intagande varelse!» voro de ord, varmed han
bröt tystnaden, under det han smackade med läpparna, som
om det icke var något tomt talesätt. »Åh, du dyra älskling!
O, du tjusande förtrollerska!»
Mrs Quilp snyftade, och som hon kände sin skämtsamme
herres och mans natur, tycktes hon vara fullkomligt lika
mycket orolig över dessa artigheter som hon kunde hava
varit över de ytterligaste våldsamhetsbetygelser.
»Hon är», sade dvärgen med ett spöklikt grin, »en sådan
juvel, ett sådant guldskrin med alla möjliga ädelstenar på!
Hon är en sådan skatt! Jag håller så innerligt av henne !»
»Det bästa hos henne är», fortsatte dvärgen och
närmade sig med ett slags skutt, vilket i förening med hans
krokiga ben, hans fula ansikte och hånande sätt var
fullkomligt gastlikt, »att hon är så vek och så mild och att hon
aldrig har någon vilja och att hon har en så intagande
mor!»
Dessa sistnämnda ord uttalade han med en elakt skelande
blick, som var omöjlig för någon annan än honom att göra
efter på hundra grader när; mr Quilp lade därpå sina båda
händer på sina knän, lutade sig långsamt ned och ned och
ned, tills han vridit sitt huvud så mycket åt ena sidan, att
det kommit mellan hans hustrus ögon och golvet.
»Mrs Quilp!»
»Jaa, Quilp!»
»Är jag intagande att se på! Skulle jag vara den
vackraste människa i världen, om jag blott hade polisonger?»
Mrs Quilp svarade helt pliktskyldigt: »Jaa, Quilp;» och
förtrollad av hans blickar, satt hon och såg skyggt på
honom, medan han trakterade henne med en rad av sådana
förfärliga grinminer, att ingen annan än han själv och
nattmaran skulle hava förmåga att göra dem efter.
»Mrs Quilp», sade han slutligen.
»Jaa, Quilp», svarade hon ödmjukt.
I stället för att fortsätta detta ämne, han hade i sina
tankar, reste han sig upp, lade åter sina armar i kors över
bröstet och betraktade henne med en barskare min än förut,
under det hon vände bort sina ögon.
»Mrs Quilp!»
»Jaa, Quilp!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
