Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åttonde kapitlet 47
på minsta sätt förråda för någon. Han har ingen sömn
annat än den han tager sig om dagarna i sin länstol; ty
varje natt är han borta från hemmet.»
»Nelly!»
»Tyst!» sade flickan, i det hon lade fingret på sin mun
och såg sig omkring. »Då han kommer hem om rnornarna,
vilket vanligen sker strax före dagningen, släpper jag in
honom. Förliden natt dröjde han mycket länge och det var
alldeles dager. Jag såg att hans ansikte var dödsblekt, och
att hans ben skälvde, då han gick. Då jag hade gått och
lagt mig igen, hörde jag honom stöna, att han icke kunde
stå ut med sitt liv mycket länge till och att om det icke
vore för flickans skull, önskade han sig döden. Ack, vad
skall jag göra?»
Överväldigad av sina sorgers tyngd samt av det första
förtroende, hon någonsin hade visat, och det deltagande,
varmed hennes lilla berättelse hade blivit mottagen, dolde
flickan sitt ansikte i sin hjälplösa väninnas armar och brast ut
i häftig gråt.
Om några ögonblick återkom Quilp och uttalade sin
förvåning över att finna henne i denna belägenhet, vilket han
gjorde mycket naturligt och med beundransvärd framgång.
»Hon är trött, ser ni, mrs Quilp», sade dvärgen och
skelade på ett avskyvärt sätt för att antyda att hans hustru
skulle följa hans anvisning. »Det är lång väg hemifrån
henne och till varvet och så blev hon uppskrämd av att se
ett par unga lymlar slåss. Allt detta på en gång har varit
för mycket för henne. Stackars Nell!»
Utan att veta det använde mr Quilp det allra bästa medel
han kunde hava hittat på till sin unga gästs vederfående, i
det han nämligen klappade henne på huvudet. En sådan
manöver av vilken annan hand som helst skulle troligen
icke hava frambragt någon märkvärdig verkan, men flickan
drog sig så hastigt undan hans vidrörande och kände ett
sådant instinktlikt begär att komma ur hans närhet, att hon
genast reste sig upp och förklarade sig färdig att återvända.
»Men vore det inte bättre att vänta och äta middag hos
mrs Quilp och mig», sade dvärgen.
»Jag har redan varit allt för länge borta, sir», svarade
Nell och torkade sig i ögonen.
»Nå väl», sade mr Quilp, »gå då, Nelly. Här är biljetten.
Du behöver bara säga till honom att jag kommer till honom
i morgon eller övermorgon och att jag icke kunde göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
