Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åttonde kapitlet
53
dela den med varandra och du får till på köpet en ung,
vacker hustru.»
»Jag förmodar att det är utom allt tvivel att han är
rik», sade Dick.
»Tvivel! Jag undrar just vad du skall tvivla på
härnäst, Dick.»
Det skulle bliva ledsamt att vidare utveckla de
varsamma angrepp, varmed Richard Swivellers hjärta vanns. Det
är tillräckligt att fåfänga, egennytta, fattigdom och böjelse
för slöseri förmådde honom att med gunstiga blickar
betrakta förslaget och att den vanliga sorglösheten i hans lynne
skred in och tyngde ned vågskålen åt samma sida. Till
dessa bevekelsegrunder måste läggas det fullkomliga välde,
som hans vän länge hade varit van att utöva över honom
— ett välde, som i början i hög grad använts på bekostnad
av den olycklige Dicks börs och levnadsutsikter, men som
nu fortfarande bibehölls utan den minsta inskränkning,
fastän Dick fick lida för sin väns alla felsteg och betraktades
såsom hans planmässige förledare, då han likväl icke var
någonting annat än hans tanklösa verktyg.
Underhandlingen avslutades på ett ganska angenämt sätt
och mr Swiveller var just i färd med att i blomsterströdda
ordalag förklara att han ingalunda hade någonting emot att
gifta sig med vem som helst, som hade gott om penningar,
då han blev avbruten av en knackning på dörren och den
därav följande nödvändigheten att ropa »stig in».
Dörren öppnades; men ingen kom in utom en såpig arm
och en stark lukt av tobak. Tobakslukten kom från boden
nedunder och den såpiga armen härledde sig från kroppen
på en tjänstflicka, vilken var sysselsatt med att skura
trappan och som nyss hade dragit armen ur ett ämbar varmt
vatten för att lämna in ett brev, vilket hon nu höll i sin
hand, under det hon med denna snabba uppfattning av
tillnamn, som är egendomlig för hennes klass, högljutt
utropade att det var till mr Snivelling.
Dick såg tämligen blek och lustig ut, då han kastade en
blick på adressen, och han blev det ännu mera, då han såg
inuti brevet, varvid han anmärkte att det var en av
olägenheterna av att vara fruntimmerskarl och att det var mycket
lätt att prata, som de hade pratat, men han hade alldeles
glömt henne.
»Henne. Vem?» frågade Trent.
»Sophy Wackles», sade Dick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
