Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åttonde kapitlet 59<
Swivellers ankomst och vilken hade förmått henne att
lämna den biljett, läsaren har sett honom mottaga.
»Om han verkligen har alls några avsikter eller några
medel att anständigt försörja en hustru», sade mrs
Wack-les till sin äldsta dotter, »skall han meddela oss dem nu eller
aldrig.»
»Om han verkligen bryr sig om mig», tänkte miss Sophy,
»skall han säga mig det i afton.»
Men allt detta var okänt för mr Swiveller och bekymrade
honom följaktligen icke det minsta; han överlade med sig
själv huru han på bästa sätt skulle kunna visa sig svartsjuk
och önskade av detta enda skäl att Sophy skulle vara mindre
täck eller också vore en av systrarna, vilket lika väl skulle
hava gagnat hans planer. Men i samma ögonblick kom
sällskapet och med dem trädgårdsmästaren, vilkens namn var
Cheggs. Men mr Cheggs kom icke ensam eller utan hjälp,
ty han hade försiktigtvis med sig sin syster, miss Cheggs,
vilken styrde kurs rakt på miss Sophy, kysste henne på båda
kinderna och uttalade i en hörbar viskning sin förhoppning
att de icke hade kommit för tidigt.
»För tidigt? Nej, visst inte!» svarade miss Sophy.
»Ack, min vän», svarade miss Cheggs med samma
viskning som förut, »jag har blivit så plågad att det är en Guds
nåd att vi inte voro här klockan fyra på eftermiddagen.
Alick var så förfärligt otålig. Ni kan väl knappast tro att
han var klädd redan före middagen och ända sedan dess
bara sett på klockan och käxat på mig. Det är ert fel,
stygga unge!»
Härvid rodnade miss Sophy, och mr Cheggs — som var
förlägen i fruntimmerssällskap — rodnade också, och för
att hindra mr Cheggs från att rodna, öste miss Sophys
moder artigheter och uppmärksamhetsbevis på honom och lät
mr Swiveller sköta sig själv. Här hade han just vad han
behövde; här hade han god orsak, anledning och grund till
att låtsa sig vara förbittrad; men då han nu hade denna
orsak, anledning och grund, som han just hade kommit i
ändamål att söka upp, blev han på fullt allvar förbittrad och
undrade vad tusan Cheggs menade med sin oförsynthet.
Mr Swiveller fick emellertid miss Sophys hand till den
första kadriljen och vann därigenom en fördel över sin
rival, vilken satt i ett hörn helt nedslagen och betraktade den
unga flickans vackra gestalt, då hon rörde sig i dansens
virvlar. Men detta var icke det enda försprång mr Swivel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
