Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjortonde kapitlet
69
skulle hava använts för ett ungt, skuldlöst barn, vars liv
det skulle hava förljuvat och lyckliggjort. Vem skulle icke
under sådana förhållanden hava hoppats — säg mig det?»
»När beträdde ni första gången denna vanvettiga bana?»
»När jag först beträdde den?» svarade han. »När skulle
det väl vara, om icke när jag först började tänka efter
huru föga jag sparat, huru lång tid det över huvud
behövdes för att kunna spara, huru kort tid jag vid min ålder
hade kvar att leva och huru hon skulle lämnas åt
människors förbarmande och fattigdomen? Då var det jag
började tänka därpå.»
»Sedan ni först kom till mig för att få er präktige
dotterson skickad till sjöss?» sade Quilp.
»Kort därefter», svarade den gamle mannen. »Jag tänkte
därpå en lång tid och det föresvävade mig under flera
månader i min sömn. Därpå började jag. Jag fann intet nöje
däri och väntade mig heller intet. Vad har det väl
någonsin inbringat mig annat än oroliga dagar och sömnlösa
nätter, förlust av hälsa och sinnesfrid och vinst av svaghet
och sorg?»
»Ni förlorade först och främst de penningar, ni hade
sparat ihop, och sedan kom ni till mig. Under det jag
trodde, at ni höll på att göra er lycka — såsom ni själv
sade — höll ni på att göra er till tiggare, vad? Och därav
kommer det sig, att jag har i mina händer all säkerhet, ni
kunde skrapa ihop, och en överlåtelsehandling på — lagret
och egendomen», sade Quilp. »Men vann ni aldrig?»
»Aldrig!» suckade den gamle mannen, »vann aldrig
tillbaka vad jag förlorade! »
»Jag trodde», hånlog dvärgen, »att om en människa
spelade tillräckligt länge, skulle hon bestämt vinna till sist
eller i värsta fall icke gå sin väg med förlust.»
»Och så är det också», utropade den gamle mannen, i
det han plötsligt vaknade upp ur sin nedslagna
sinnesstämning och övergick till den våldsammaste häftighet; »jag
har insett det från första början, jag har alltid vetat det,
Quilp; jag har drömt tre nätter om att vinna samma stora
summa. Jag kunde aldrig drömma så förut, fastän jag ofta
försökte det. Övergiv mig icke nu, då jag har denna
utsikt. Låt mig pröva denna sista förhoppning.»
Dvärgen ryckte på axlarna och skakade på huvudet.
»Se, Quilp, goda, ömhjartade Quilp», sade den gamle
mannen, i det han med darrande hand drog upp några pap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
