Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjortonde kapitlet
73
lös för den aftonen och började plötsligt springa, liksom
för att med våld slita sig därifrån, och ilade bort med den
yttersta skyndsamhet.
Utan att sakta farten rusade denne gåtfulle person genom
en mängd gator och trånga gränder, tills han omsider kom
fram till en fyrkantig, stenlagd gård, där han minskade
farten till gående och styrde kurs på ett litet hus, ur vars
fönster ljus syntes skimra, samt lyfte dörrklinkan och gick in.
»Bevars väl!» utropade en kvinna och vände sig häftigt
om. »Vem är det? Åh! Det är ju du, Kit!»
»Ja, mor, det är jag!»
»Åh, vad du ser trött ut, min käre gosse!»
»Gamle herrn har inte gått ut i kväll», sade Kit, »och
därför har hon alls inte varit vid fönstret.»
Med dessa ord satte han sig vid elden och såg bedrövad
och missnöjd ut.
Det rum, vari Kit hade satt sig ned var ytterligt torftigt,
men hade icke dess mindre ett utseende av trevnad, som
renlighet och ordning alltid i viss grad förmå att meddela.
Så sent det än var, stod likväl den fattiga kvinnan ännu
och arbetade vid strykbordet; ett litet barn låg och sov i
en vagga bredvid spiseln, och ett annat, en duktig gosse på
ett par, tre år, satt alldeles yrvaken i en klädkorg och
stirrade över kanten med sina stora, runda ögon och såg ut
som om han vore fullt och fast besluten att aldrig sova mer.
Hela familjen hade ett besynnerligt utseende, och Kit, hans
moder och barnen voro allesammans mycket lika varandra.
Kit var böjd för att vara vid dåligt lynne, men han såg på
det yngsta barnet, som sov helt lugnt, och från honom på
sin andre broder i klädkorgen och från honom på sin
moder, som utan klagan hade arbetat allt sedan morgonen, och
tyckte att det var bättre och vänligare att vara gladlynt.
Därefter satte han vaggan i rörelse med sin fot, gjorde en
grinmin åt orostiftaren i klädkorgen, som genast satte denne
i gott lynne, och beslöt sig helt käckt att bliva språksam och
göra sig angenäm.
»Ack, mor», sade Kit, i det han tog upp en fällkniv och
gjorde ett anfall på ett stort stycke bröd och kött, som
redan hade stått färdigt åt honom i flera timmar, »vad ni
är beskedlig! Det finns minsann inte många sådana som ni!»
»Jag hoppas det skall finnas många, som äro mycket
bättre, Kit», sade mrs Nubbles, »åtminstone borde det väl
finnas det, efter vad pastorn säger i kyrkan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
