Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FjorTONDE KAPITLET 97
»Herre Gud, Kit, hur är det nu fatt? Var har du nu
varit framme?» utropade mrs Nubbles.
»Bry er inte om det, mor», svarade sonen. »Jag har
inte skadat mig, var inte rädd för mig. Jag har slagits om
en fågel och vunnit den, det är alltsammans.»
»Du har slagits om en fågel?» utropade hans moder.
»Ja», svarade Kit, »och här är den — miss Nellys fågel,
mor, som de ämnade vrida nacken av! Men det hindrade
jag. Ha, ha, ha! Det lyckades inte, mor, det lyckades
inte. Ha, ha, ha!»
Kit skrattade så hjärtligt, under det hans sönderslagna
ansikte tittade ut ur handduken, att han fick sina små bröder
att skratta, och därpå fick sin mor att skratta, och så
skrattade de allesammans på en gång, dels för Kits seger
och dels därför, att de höllo mycket av varandra. Då detta
anfall var över, visade Kit fågeln för båda barnen såsom
en stor och dyrbar sällsynthet — det var endast en stackars
hämpling — och bröt därpå ut en spik ur väggen under
stort jubel.
»Låt mig se», sade gossen, »jag tror jag vill hänga den
i fönstret, ty där är ljusast. Vet ni, han sjunger så
vackert !»
Alltså klättrade Kit upp, slog in spiken och hängde upp
buren till hela familjens omätliga förtjusning.
»Och nu, mor», sade gossen, »skall jag gå ut och se efter,
om jag kan få hålla någon häst, så att jag kan köpa litet
linfrö och någonting gott åt er på köpet.»
Den gamla antikvitetshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
