Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 den gamla antikvitetshandeln
kommen, mamma, och då ja g tänkte på att hela havet var
emellan oss —> åh, jag glömmer aldrig vad jag kände.»
»Mycket naturligt under sådana omständigheter», yttrade
notarien. »Mr Abels känslor gjorde heder åt hans natur,
min fru, och åt er natur och åt hans fars natur och åt
människonaturen i allmänhet. — Jag står nu i begrepp att,
såsom ni torde giva akt på, teckna mitt namn under denna
handling, vilken namnteckning mr Chuckster skall bevittna,
och i det jag sätter mitt finger på detta blå sigill med de
de uddiga hörnen, finner jag mig förbunden med hög och
tydlig röst förklara — var icke orolig, min fru, det är blott
och bart en juridisk formalitet — att jag erkänner
riktigheten av denna handling. Mr Abel skall sätta sitt namn
ovanför det andra sigillet med upprepande av samma
kabbalistiska ord, och så är den saken klar. Ha, ha ha! Ni
ser huru lätt det går för sig!» «
Därpå uppstod en kort tystnad, förmodligen medan mr
Abel gick igenom de föreskrivna formaliteterna, och kort
därefter hördes slammer av vinglas och mycken talförhet
å alla sidor. Efter ungefär en fjärdedels timmes förlopp
visade sig mr Chuckster i dörren och nedlät sig att tilltala
Kit med den skämtsamma benämningen »unge glop», samt
underrättade honom om, att de besökande strax skulle
komma ut.
Ut kommo de också genast; mr Witherden, som var
knubbig, rödkindad och pompös, ledsagade den gamla frun
med utomordentlig artighet, och fader och son följde efter
dem. Mr Abel, som hade en besynnerlig, lillgammal
uppsyn, såg nästan lika gammal ut som fadern, fastän han
saknade något av hans rättframma munterhet och i dess ställe
röjde en blyg förbehållsamhet. I alla andra hänseenden,
till och med i fråga om klumpfoten, voro han och fadern
alldeles lika.
Sedan mr Abel lyckligt och väl fått den gamla frun på
hennes plats, steg han upp på ett litet baksäte, som tydligen
hade blivit gjort uttryckligen för hans bekvämlighet. Det
kostade mycket besvär att få ponnyn att hålla upp huvudet,
så att hållremmen kunde fästas; omsider lyckades det dock,
och den gamle gentlemannen intog sin plats, fattade
tömmarna och stack handen i fickan för att taga reda på en
sexpenceslant åt Kit.
Han hade icke några sådana slantar, och icke den gamla
frun heller, och icke mr Abel, och icke notarien och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
