- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
104

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XV.

Ofta, under det de trampade stadens tysta gator
morgonen för deras avfärd, darrade flickan med en blandad känsla
av hopp och fruktan, då hennes inbillning i någon avlägsen
gestalt spårade en likhet med Kit. Men fastän hon med
glädje skulle hava räckt honom sin hand och tackat honom
för vad han hade sagt vid deras sista sammanträffande, var
det henne alltid en lättnad att finna, då de kommo närmare
varandra, att den person, som nalkades, icke var han, utan
en främling; ty även om hon icke fruktat den verkan,
åsynen av honom skulle hava åstadkommit på hennes
följeslagare, kände hon att det skulle vara mer än hon kunde stå
ut med att nu säga farväl åt honom, som hade varit så
trogen och tillgiven. Det var nog att lämna stumma föremål,
som voro känslolösa både för hennes kärlek och hennes sorg.
Att vid begynnelsen av denna äventyrliga färd skiljas från
sin enda vän utom morfadern skulle hava krossat hennes
hjärta.

De båda vandrarna, som ofta tryckte varandras händer
eller utbytte ett leende eller en munter blick, fortsatte tyst
sin väg. Så klart och vackert det än var, låg det likväl
någonting högtidligt i de långa, ödsliga gatorna, från vilka,
liksom kroppar utan själ, all vanlig karaktär och uttryck
hade försvunnit och blott efterlämnat ett dött, entonigt lugn,
som gjorde dem alla lika. Allt var så stilla vid denna
tidiga timme, att de få människor, de mötte, tycktes lika litet
höra tillsammans med omgivningen som de matta lyktorna,
vilka fått brinna här och där, voro maktlösa och bleka i det
strålande solljuset.

Innan de hade kommit synnerligen långt in i den labyrint

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free