Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjortonde kapitlet 105
av människoboningar, som lågo mellan dem och stadens
utkanter, började detta utseende försvinna och larm och buller
intaga dess plats. Några spridda vagnar, som skramlade
förbi, bröto först förtrollningen, sedan kommo allt flera
och flera, tills det blev full trängsel. I början var det ett
underverk att se någon hantverkares fönster öppet, men nu
var det sällsynt att se något stängt; snart steg röken
långsamt upp från skorstenarna och fönster slogos upp, dörrar
öppnades och tjänstflickor sopade upp mörka dammoln i
ögonen på ryggande fotgängare eller lyssnade med tröstlös
uppsyn på mjölkbuden, som talade om landsbygdens behag.
Sedan de passerat denna trakt kommo de till en stadsdel,
där allt var liv och rörelse och affärerna voro i full gång.
Den gamle mannen såg sig omkring med förvirrad uppsyn,
ty detta var ställen, som han hoppats undvika. Han lade
fingrarna på munnen och drog flickan med sig genom
slingrande gränder och tycktes icke vara vid gott mod, förrän
de hade kommit långt därifrån, ty han kastade ofta en blick
bakom sig och mumlade att fördärv och självmord lurade
på varje gata och skulle förfölja dem, om de funno deras
spår, och därför kunde de icke fly nog fort därifrån.
Sedan de hunnit genom denna stadsdel, kommo de till
ett oregelbundet kvarter, där eländiga hus talade om den
folkrika fattigdom, som bodde där. Här funnos usla
gator, där det vissnade välståndet strävade att med knappt
rum och skeppsbrutna medel göra det sista svaga försöket
att hålla sig uppe, men uppbördskommissarier och
fordringsägare funno vägen dit så väl som överallt annanstädes,
och den fattigdom, som ännu kämpade svagt, var knappt
mindre smutsig och uppenbar än den, som för länge sedan
hade dukat under och uppgivit spelet.
Omsider blevo dessa gator allt mer och mer
oregelbundna och mindre bebyggda, tills vägen blott begränsades av
små trädgårdstäppor. Därefter följde små glada lantkojor,
två och två, med en liten trädgård framför sig, utlagd i
avlånga blomstersängar med smala gångar emellan, dit aldrig
någon fot förirrade sig för att lämna spår i den jämna
marken. Därpå kom värdshuset, med lustträdgård och
kägelbana, som föraktade sin gamla granne med spiltorna, där
forvagnarna stannade; därpå öppna fält, och sedan några
hus, ett och ett i sänder, av välmående utseende, med
gräsplaner. Därpå kom en tullbom; därefter öppna fälten igen
med träd och höstackar; därpå en kulle, och på dess topp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
