Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
114 den gamla antikvitetshandeln
till lådorna med dockorna, som upptogo alla hans tankar
och som den lille karlen bar i en rem över armen.
Värdshuset hölls av en gammal fet värd och dito
värdinna, som icke hade någonting emot att emottaga sina nya
gäster, utan prisade Nellys skönhet och genast blevo intagna
av henne. Det fanns inga andra gäster i köket än de båda
marionettförevisarna, och flickan kände sig mycket tacksam
att de råkat få så gott kvarter.
»De båda herrarna ha beställt kvällsmat om en timme»,
sade värdinnan, i det hon förde henne in i skänkrummet;
»och det bästa ni kan göra är att äta tillsammans med dem.
Under tiden skall ni få någonting, som skall göra er gott,
ty jag är övertygad om, att ni måste behöva det efter allt
vad ni gått igenom i dag. Se så, bry er inte om den gamle
herrn; då ni druckit, skall han också få litet.»
Men som ingenting kunde förmå flickan att lämna honom
ensam eller röra vid någonting, varav han icke fått den
första och största delen, blev den gamla kvinnan tvungen
att hjälpa honom först. Då de sålunda hade förfriskat sig,
skyndade hela huset in i ett tomt stall, där teatern var
uppställd och där föreställningen genast skulle börja vid skenet
av några fladdrande ljus, vilka voro fastsatta i ett
tunnband, som hängde i ett snöre från taket.
Och nu intog mr Thomas Codlin, misantropen, sedan han
blåst på en rörflöjt, sin plats på ena sidan om det uppfästa
förhänget, som dolde den som förde figurerna, varpå han
stack händerna i fickorna och beredde sig att svara på
Punchs alla frågor och anmärkningar. Allt detta gjorde
mr Codlin med uppsynen hos en man, som berett sig på
det värsta och var fullkomligt undergiven, i det hans ögon
långsamt irrade omkring under de livligaste replikerna för
att iakttaga deras verkan på åhörarna, och särskilt det
intryck, de gjorde på värden och värdinnan, vilket kunde
medföra viktiga följder i fråga om kvällsvarden.
I detta avseende hade han likväl icke orsak att vara
orolig, ty hela föreställningen applåderades och frivilliga gåvor
inströmmade med en frikostighet, som var ännu starkare
bevis på den allmänna förtjusningen. Bland de skrattande
var ingen mera högljudd och ivrig än den gamle mannen;
Nell hördes däremot icke, ty hon, stackars barn, hade
somnat med huvudet lutat mot hans axel, och sov alltför gott
för att trots alla hans bemödanden vakna upp och deltaga
i hans glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
