Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjortonde kapitlet 115
Kvällsmaten var mycket god, men hon var alltför trött
för att kunna äta, och likväl ville hon icke lämna den gamle
mannen, förrän hon kysst honom i hans säng. Han, som
lyckligtvis var känslolös för varje bekymmer, satt och
lyssnade med ett innehållslöst leende och beundrande uppsyn
på allt vad hans nya vänner sade, och först då de gäspande
drogo sig tillbaka till sitt rum, följde han flickan en trappa
upp.
Det var blott en vind, som var avdelad i två rum, där de
skulle vila, men de voro mycket nöjda med sin bostad och
hade icke hoppats att ens få ett så bra härbärge.
I hennes rum fanns ett litet fönster, knappt större än en
springa i väggen. Hon satte sig vid det och tänkte på det
liv, som låg framför dem.
Hon hade litet penningar, men det var mycket litet, och
då dessa voro slut, måste de börja tigga. Det fanns ett
guldmynt däribland, och en oförutsedd händelse kunde
inträffa, då dess värde kunde förökas hundrafallt för dem.
Det vore bäst att gömma detta mynt och aldrig taga fram
det, förrän ingen annan utväg återstod dem.
Sedan hon fattat detta beslut, sydde hon in guldmyntet i
sin klänning, varpå hon gick till sängs med lättare hjärta
och föll i en djup slummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
