Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjortonde kapitlet 117
Hon hustru till en ung, tjugutreårig man! Ack, det var
sant! Det var för femtiofem år sedan.
»Ni förundrar er över vad jag säger», yttrade den gamla
gumman och skakade på huvudet. »Ni är icke den första.
Äldre folk än ni har redan förut förundrat sig över samma
sak. Ja, jag var hans hustru. Döden förändrar oss knappt
mer än livet, min vän.»
»Kommer ni ofta hit?» frågade barnet.
»Jag sitter här mycket ofta om somrarna», svarade hon.
»En tid plägade jag komma hit och gråta och sörja, men
det var mycket länge sedan, Gud ske lov!» —
»Jag plockar av tusenskönorna, allt eftersom de växa upp,
och tager dem hem», sade den gamla gumman efter en kort
tystnad. »Det finnes inga blommor, som jag tycker så mycket
om som dessa, och det har jag inte gjort på femtiofem år.
Det är en lång tid och jag har blivit bra gammal!»
Flickan lämnade henne, under det hon avplockade
blommorna, som växte på graven, och vände tankfullt tillbaka.
Den gamle mannen var nu uppe och klädd. Mr Codlin,
som fortfarande var dömd att begrunda livets vedermödor,
höll på att packa in i sitt linne de ljusstumpar, som voro
över efter föreställningen föregående afton, under det hans
kamrat mottog en mängd artigheter av alla dagdrivarna på
stallgården, vilka, ur stånd att skilja honom från teaterns
huvudperson, satte honom i betydenhet närmast efter denna
lustige sälle och knappt höllo mindre av honom. Sedan
han tillräckligt visat sin erkänsla för denna popularitet, kom
han in och åt frukost, i vilken måltid allesammans
deltogo.
»Och vart ämna ni gå i dag?» sade den lille mannen och
vände sig till Nell.
»Det vet jag knappt — vi ha inte beslutat oss ännu»,
svarade flickan.
»Vi ämna oss till kapplöpningarna», sade den lille karlen.
»Om det är er väg också och ni vilja ha oss i sällskap, så
låt oss vandra tillsammans.»
»Vi följa med er», sade den gamle mannen. »Nell, med
dem, med dem!»
Flickan funderade ett ögonblick, och då hon tänkte efter
att hon inom kort måste tigga och knappast kunde hoppas
att lyckas bättre därmed än på ett ställe, där massor av rika
fruntimmer och herrar sammanträffade för nöjen och
festligheter, beslöt hon sig för att följa dessa män dit. Därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
