- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
118

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 den gamla antikvitetshandeln

tackade hon den lille karlen för hans anbud och sade, i det
hon kastade en skygg blick på hans vän, att om ingen hade
något emot att de följdes åt till kapplöpningsplatsen —

»Ha något emot det!» sade den lille karlen. »Se så, var
nu litet hygglig, Tommy, för en gång och säg att du gärna
vill att de följa med. Jag vet att du vill det. Var nu
hygglig, Tommy!»

»Skankis», sade mr Codlin, som talade mycket långsamt
och åt mycket glupskt, vilket icke är ovanligt med filosofer
och misantroper, »du är för frispråkig.»

»Nå, vad ligger det för ont i det?» ivrade den andre.

»Intet ont alls i det här särskilda fallet kanske», svarade
mr Codlin; »men grundsatsen är farlig, och du är för
frispråkig, det säger jag dig.»

»Nå, få de följa med oss eller inte?»

»Ja, det få de», sade mr Codlin; »men du borde ha
tilllåtit det som en ynnest, inte sant?»

Den lille mannens verkliga namn var Harris, men det hade
så småningom förvandlats till det mindre välklingande
Skankis, vilket tillika med adjektivet Kort som förnamn hade
tillagts honom i följd av hans bens små dimensioner.

Kort således eller Skankis, vilket läsaren behagar, gav
på sin vän mr Thomas förebråelser ett skämtsamt svar,
vilket var beräknat att skingra hans missnöje, varpå han
med stor aptit angrep det kalla oxköttet, teet, brödet och
smöret och ivrigt uppmanade sitt sällskap att göra
detsamma. Mr Codlin behövde verkligen ingen sådan
uppmaning, eftersom han redan hade ätit så mycket han möjligtvis
kunde och nu fuktade sin aska med starköl, varav han tog
djupa klunkar med tyst förnöjelse, men utan att dela med sig
åt någon, varigenom han åter livligt ådagalade sin
misantro-piska sinnesstämning.

Sedan frukosten omsider var slut, begärde mr Codlin in
räkningen och för att låta hela sällskapet betala ölet — ett
förfarande, som också smakade misantropi — fördelade han
slutsumman i tvenne lika delar, varav den ena skulle
belöpa sig på honom och hans vän och den andra på Nelly
och hennes morfader. Sedan räkningen vederbörligen blivit
betalad, togo de farväl av värden och värdinnan och
anträdde åter sin vandring.

Och här fick nu mr Codlins falska ställning i samhället
och den verkan den utövade på hans sårade själ en
mycket stark belysning, ty oaktat han aftonen förut av mr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free