Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguförsta kapitlet 145
gärna vilja veta vart han tagit vägen. Om ni är den herrn,
som de kalla Quilp, tänkte jag att ni skulle veta det.»
»Hm!» mumlade Quilp. »Och detsamma säger ni den
här herrn också?»
»Om den herrn har kommit hit för att fråga detsamma,
så kan jag inte säga honom något annat», var svaret.
Quilp kastade en blick på Richard Swiveller och yttrade,
att som han hade mött honom på tröskeln, antog han att han
hade kommit för att skaffa sig några upplysningar om
flyktingarna.
»Jo», sade Dick Swiveller, »det var avsikten med
närvarande expedition.»
»Ni ser missnöjd ut», yttrade Quilp.
»Otur, sir, otur», svarade Dick. »Jag har inlåtit mig på
en spekulation, som visat sig misslyckad, och en strålande
skön varelse skall offras på Cheggs’ altare. Det är
alltsammans, sir.»
Dvärgen betraktade Richard med ett hånfullt leende, men
Richard, som intagit en ganska stark frukost med en vän,
gav icke akt på honom och fortfor att klaga över sitt öde
med dystra och bedrövade blickar. Quilp insåg mycket väl
att det låg något hemligt skäl till grund för detta besök
och, i förhoppning att det kunde finnas några anledningar
till något fult spratt, beslöt han att taga reda på det.
»Jag är själv ledsen», sade Quilp, »och det blott av
vänskap for dem; men ni har tvivelsutan verkliga, enskilda
skäl till ert missnöje, och därför faller det sig tyngre än
för mig.»
»Ja, naturligtvis gör det så», yttrade Dick buttert.
»På min heder är jag icke själv ledsen, mycket ledsen.
Som vi äro kamrater i motgången, så kunna vi också bliva
kamrater i det bästa sättet att glömma den? Om ni inte
hade något särskilt att göra nu,», sade Quilp, »så finnes det
ett ställe nere åt flodsidan, där man får den ypperligaste
genever i världen. Värden känner mig. Där finnes ett
litet lusthus med utsikt över floden, och i den kunna vi
ta oss ett glas av den utsökta drycken samt en pipa utmärkt
tobak.»
Under det dvärgen talade, smälte Dicks ansikte till ett
artigt leende och hans panna klarnade. När Quilp slutat,
såg Dick ned på honom på samma sluga sätt som Quilp
såg upp till honom, och det återstod ingenting annat att
göra än att styra kosan till det ifrågavarande stället.
io K Den gamla antikvitetshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
