Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXII.
Med flera kyssar, omfamningar och tårar än mången ung
gentleman, som beger sig ut på sina resor och lämnat ett
välförsett hem, skulle anse ligga inom sannolikhetens
gränser — lämnade Kit sitt hem tidigt följande morgon och
begav sig å väg till Finchly.
Iklädd en grå och svart rock, gul väst och stålgrå
benkläder, förutom vilka härligheter han lyste i glansen av
ett par nya stövlar samt en ytterst styv och blänkande hatt,
vilken dånade som en trumma, då man slog till den med
knogarna. I denna utstyrsel och mycket förvånad över att
han ådrog sig så ringa uppmärksamhet, vilken omständighet
han tillräknade likgiltigheten hos dem, som stigit tidigt upp,
styrde han kosan till Abel Cottage.
Det var verkligen ett litet vackert lanthus med brutet
tak och små tornspiror på gavlarna samt färgade rutor i
fönstren. På ena sidan av huset fanns ett litet stall,
alldeles lagom stort för ponnyn, och däröver ett litet rum,
alldeles lagom stort för Kit. Vita gardiner fladdrade i
fönstren och fåglar sjöngo i burar, som lyste, som om de voro
av guld, och trädgården strålade av blommor, vilka spredo
en behaglig doft runt omkring och hade ett förtjusande
och intagande utseende.
Kit såg sig omkring och beundrade och såg sig åter
omkring många gånger, innan han kunde förmå sig att
ringa på. Han hade emellertid god tid att ännu en gång se
sig omkring, då han hade ringt, ty ingen kom, varför han
satte sig ned och väntade, sedan han ringt ett par, tre
gånger.
Till sist, då han satt och tänkte på jätteborgar och prin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
