Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
nes bror Frederick. Ni är i alla fall hennes bror, och det
kan han inte göra om intet.»
»Han ville, om han kunde», sade den unge mannen
otåligt. »M,en det tjänar ingenting till att tala om det nu,
utan låt oss för fan lämna detta ämne!»
»Må göra», svarade Quilp. »Varför har jag häntytt på
det? Jo, just för att visa er, Frederick, att jag alltid varit
er vän. Ni trodde att jag var emot er, och därför har ett
kyligt förhållande uppstått mellan oss, men det var blott å er
sida, uteslutande å er sida. Låt oss ta varandra i hand
igen, Fred.»
Med ett vedervärdigt grin reste sig dvärgen upp och
sträckte sin korta arm fram över bordet. Efter ett
ögonblicks tvekan sträckte även den unge mannen fram sin
hand; Quilp omfattade hans fingrar med ett tag, som för
ögonblicket hämmade blodomloppet i dem, tryckte sin
andra hand mot sina läppar, rynkade pannan mot den intet
anande Richard, släppte sitt tag och satte sig ned.
Denna handling gick icke förlorad för Trent, som visste
att Richard Swiveller blott var ett redskap i hans händer
och icke kände mer av hans planer än han ansett lämpligt
att meddela honom; han insåg därigenom att dvärgen
fullkomligt förstod deras inbördes ställning och till fullo
uppfattat hans väns karaktär. Att bliva uppskattad betyder
någonting även i fråga om skurkstreck. Den tysta
hyllningen åt hans överlägsna egenskaper, lika mycket som
känslan av den betydenhet, varmed dvärgens snabba
uppfattning redan beklätt honom, närmade den unge mannen till
den fule hedersmannen och bestämde honom att draga nytta
av hans hjälp.
Som mr Quilp var angelägen att byta om samtalsämne
föreslog han att de skulle spela ett parti cribbage, och
sedan de dragit om motspelare, tillföll mrs Quilp Frederick
Trent och Dick själv mot mr Quilp. Mrs Jiniwin som
tyckte mycket om kortspel, blev av sin svärson
omsorgsfullt utesluten från allt deltagande i spelet och fick sig ålagt
bestyret att fylla på glasen ur korgflaskan, och från detta
ögonblick höll mr Quilp beständigt ett öga på henne, på
det att hon icke skulle taga sig en klunk, varigenom han
plågade den olyckliga gamla frun — som var lika mycket
begiven på korgflaskan som på kort — i dubbel grad.
Slutligen, då han hade spelat en mängd omgångar och
flitigt hade anlitat korgflaskan, sade Quilp till sin hustru att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
