Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15.6 den gamla antikvitëtshandeln
gå till sängs, och då denna undergivna kvinna samtyckte och
åtföljdes av sin förbittrade moder, somnade mr Swiveller.
Dvärgen vinkade hans vän till andra ändan av rummet och
höll i viskande ton en kort överläggning med honom.
»Det är väl så gott att icke säga mer än vad som behöves
för er förträfflige vän», sade Quilp och gjorde en grimas åt
den sovande Dick. »Det är ju en affär oss emellan, Fred?
Skall han med tiden gifta sig med den lilla blomstrande
Nell?»
»Ni har naturligtvis någon egen plan med i spelet?»
svarade den andre.
»Naturligtvis har jag det, käre Fred», sade Quilp,
grinande vid tanken på huru föga han anade vilken den
verkliga planen var. »Det är kanske hämnd; kanske en nyck.
Jag har makt att hjälpa eller motarbeta. På vad sätt skall
jag nyttja den? Det finnes tvenne vågskålar och den går
till den ena.»
»Lägg den då i min», sade Trent.
»Det är gjort, Fred», genmälde Quilp. »Den ligger i er
vågskål från denna stund och tynger ned den, Fred. Kom
ihåg det» !
»Vart ha de tagit vägen?» frågade Trent.
Quilp skakade på huvudet och sade att den saken
återstod att uppdaga. Då det skett, skulle de börja sina
förberedande åtgärder. Han skulle besöka den gamle mannen,
eller också kunde Richard Swiveller besöka honom, och
genom att låtsa djupt deltagande för honom och bedja
honom slå sig ned i ett värdigt hem skulle han förmå flickan
att minnas honom med tacksamhet och bevågenhet. Sedan
hon väl en gång rönt tillräckligt inflytande härav, skulle det
bliva lätt, sade han, att inom ett par år vinna henne, ty
hon antog att gubben var fattig, emedan det var en del av
hans avundsamma politik att låtsa vara så för dem, som
omgåvo honom.
»För mig har han låtsat så ofta nog på sista tiden», sade
Trent.
»Åh, för mig också!» svarade dvärgen. »Och det är
ännu märkvärdigare, eftersom jag vet hur rik han verkligen
är.»
»Ni borde väl det», sade Trent.
»Jag skulle tro det», svarade dvärgen.
Sedan de viskat ännu några ord med varandra,
återvände de till bordet, varpå den unge mannen väckte Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
