Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN GAMLA ANTIKVITETSHANDELN
XXIV.
Den gamle mannen och flickan vågade icke stanna förrän
de voro alldeles utmattade, då de satte sig och vilade vid
ett skogsbryn.
Det dröjde en stund, innan hon kunde lugna sin darrande
följeslagare eller åtminstone bringa honom till ett
någorlunda lugnt tillstånd. Hans upprörda inbillning föreställde
för honom en massa människor, som lurade i varje dike och
tittade fram mellan grenarna på varje prasslande träd. Han
hemsöktes av farhågor att man skulle föra honom fången
till något dystert ställe, där Nell aldrig kunde få se honom
annat än genom järnbommar och galler i muren.
»Nu äro vi i trygghet och ha ingenting att frukta, käre
morfar», sade hon.
»Ingenting att frukta», svarade den gamle mannen.
»Ingenting att frukta, om de toge mig från dig! Ingen är
trogen emot mig. Nej, ingen, icke ens Nell.»
»O, säg icke så», svarade flickan, »ty om någon varit
trofast i själ och hjärta och menat allvarligt, så är det jag.
»Men hur kan du då påstå», sade gubben och såg sig
omkring med rädda blickar, »att vi äro i säkerhet, då de söka
efter mig över allt och kunna smyga sig över oss, under det
vi tala med varandra?»
»Därför att jag är övertygad om att vi icke blivit
förföljda», sade flickan. »Döm själv, käre morfar; se dig
omkring och se hur tyst och stilla det är. Vi äro alldeles
ensamma och kunna begiva oss vart vi vilja. Kunde jag
känna mig lugn om någon fara hotade dig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
