- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
164

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164 den gamla antikvitetshandeln

»Sant, sant», svarade han och tryckte hennes hand, men
såg sig fortfarande oroligt omkring. »Vad var det för ljud?»

»En fågel», sade flickan, »som flög in i skogen och visade
oss den väg, vi skola följa. Se vilken vacker gångstig, och
där är han — nu flyger han till ett annat träd och sätter sig
och sjunger. Kom!»

Då de stego upp från marken och följde den skuggiga
gångstigen, som förde genom skogen, hoppade hon förut och
tryckte sina lätta fjät i mossan, och på detta sätt lockade
hon gubben framåt, under det hon såg sig om efter honom
med många glada vinkar.

Omsider blev gångstigen ljusare och mindre slingrande,
och de kommo till slutet av skogen och in på en landsväg.
Denna följde de ett stycke, tills de kommo till en byväg, så
skuggad av träd å ömse sidor, att grenarna möttes över
deras huvuden och bildade ett valv över den smala stigen. En
förfallen vägvisare tillkännagav att den ledde till en liten
by tre mil därifrån, och dit beslöto de att styra sin kosa.

Det var en mycket obetydlig ort. Karlar och gossar
spelade cricket på ängen, och då det andra folket såg på, gingo
vandrarne fram och åter, ovissa om var de skulle söka ett
ringa härbärge. I en trädgård framför en stuga satt en
gammal man, men de voro skygga för att närma sig honom,
ty han var skolmästare och ordet »Skola» stod i svarta
bokstäver på ett vitt bräde över hans fönster. Det var en blek
man med rättframt utseende och torftiga, slitna kläder och
han satt bland sina blommor och bikupor och rökte sin pipa
på förstugukvisten.

»Tala till honom, min vän», sade gubben viskande.

»Jag är nästan rädd för att störa honom», sade flickan
skyggt. »Kanske om vi vänta litet, att han ser åt det här
hållet.»

De väntade, men skolmästaren kastade icke en blick på
dem, utan satt stilla, tankfull och tyst, på den lilla
förstugukvisten. De tyckte att det fanns någonting ensligt både hos
honom och hans hus, men det var kanske därför att det
andra folket utgjorde ett så glatt sällskap på ängen och han
tycktes vara den enda enslingen på stället.

De voro mycket uttröttade och flickan skulle icke hava
tagit sig dristigheten att tilltala skolmästaren, om icke
någonting i hans väsende tycktes antyda, att han var orolig
eller bedrövad. Under det de stodo tveksamma på en bits
avstånd, sågo de huru han satt några minuter liksom för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free