- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
174

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XXVI.

Med nästan krossat hjärta lämnade Nell tillika med
skolmästaren sjukbädden och återvände till hans stuga. Mitt
under sin sorg och sina tårar dolde hon likväl deras verkliga
orsak för den gamle mannen, ty den döde gossen hade varit
ett barnbarn och lämnade blott en åldrig mormoder efter sig
att sörja för hans tidiga bortgång.

Hon smög sig till sängs så fort hon kunde, och då hon
var ensam, gav hon fritt lopp åt den sorg, varav hennes
bröst var överfyllt.

Hennes drömmar rörde sig omkring den lille skolgossen,
icke svept och liggande i sin kista, utan sällande sig bland
änglar och lyckligt leende. Solen, som kastade sina strålar
in i rummet, väckte henne, och nu återstod det blott att taga
avsked av den stackars skolmästaren och ännu en gång
vandra framåt.

Då de voro färdiga att begiva sig av, hade skolan
börjat. I det mörka rummet hade åter samma sorl börjat som
dagen förut, en smula mera dämpat kanske. Skolmästaren
reste sig från sin pulpet och följde dem till grinden. Det
var med darrande och motvillig hand som flickan räckte
honom de penningar, vilka det fina fruntimret hade givit
henne för hennes blommor vid kapplöpningen ; hon stammade
med sina tacksägelser, då hon tänkte på huru ringa summan
var, och rodnade, då hon erbjöd den. Men han bad henne
behålla den, lutade sig ned och kysste henne på kinden samt
vände därpå tillbaka in i huset.

De hade icke gått ett halvt dussin steg, då han åter
syntes i dörren; gubben vände då om igen för att trycka hans
hand, och flickan gjorde detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free