Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjugusjätte kapitlet 1/9
Nell tyckte, att hon stundom mycket väl kunnat undvara
sin matlust och tyckte därtill att det varken i fruntimrets
yttre person eller i hennes sätt att dricka te låg någonting,
som kunde leda till den slutsatsen att hennes naturliga smak
för mat och dryck alls felades henne. Hon medgav
emellertid pliktskyldigast vad fruntimret sade och väntade, tills
hon åter skulle tala.
Men i stället för att tala satt hon och betraktade flickan
helt tyst en lång stund, därpå steg hon upp och tog fram
ur ett hörn en bred vävrulle, vilken hon lade på golvet och
rullade ut med foten.
»Se där, barn», sade hon, »läs där!»
Nell ögnade på tygstycket och läste högt följande inskrift:
Jarleys Vaxkabinett.
»Det är jag», sade fruntimret. »Jag är mrs Jarley.»
Hon gav flickan en uppmuntrande blick i avsikt att lugna
henne och låta henne förstå att fastän hon stod inför den
verklige Jarley, hon likväl icke fick låta överväldiga sig,
varpå fruntimret i resvagnen uppvecklade en annan rulle,
där inskriptionen lydde: Ett hundra figurer i kroppsstorlek,
och därpå åtskilliga mindre rullar med sådana inskrifter
som följande: Visas nu — den enda. och äkta Jarley —
Jarley är adelns och den förmögnare klassens förtjusning —
den kungliga familjen är Jarleys beskyddare. Då hon hade
visat dessa jätteaffischer för den förvånade flickan, tog hon
fram några prov av ett mindre slag, liknande räkningar, och
av vilka några voro avfattade i form av parodier över
kända visor såsom: »Din bild jag såg i din ungdoms vår» —
»Över vattnet till Jarle» ; varemot, för att tillfredsställa
allas smak, andra voro sammansatta med hänsyn till
muntrare och mera skämtsamma lynnen, såsom en parodi på den
omtyckta visan »Om jag en åsna hade» och som började:
»Om jag en åsna kände, som icke hade sett
Allt vad som finns att skåda i Jarleys vaxkabinett,
Jag vid den åsnan kändes ej
Åh nej, åh nej !
Skynda därför till Jarley!»
jämte åtskilliga uppsatser i obunden stil, vilka skulle
föreställa samtal mellan kejsaren av Kina och en östra eller
mellan ärkebiskopen av Canterbury och en sekterist
angående kyrkliga angelägenheter, men alla med samma moral,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
