Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15.6
den gamla antikvitëtshandeln
sikt av sin egen rygg, blev hon omsider belåten med sitt
yttre och gick ut med majestätisk hållning.
Resvagnen följde på icke synnerligt stort avstånd.
Under det den rullade fram genom gatorna, tittade Nell ut
genom fönstret, nyfiken att få se hurudan den ort var, där
de befunno sig, och likväl rädd att i varje gathörn möta
Ouilps fruktade ansikte. Det var en ganska stor stad med
ett öppet torg, över vilket de nu helt långsamt körde fram,
och mitt för torget låg stadshuset med sitt klocktorn och
sin väderflöjel.
Omsider stannade resvagnen vid förevisningslokalen, där
Nell steg av mitt i en beundrande skara barn, som tydligen
trodde att hon var en viktig del av märkvärdigheterna och
att hennes morfader var en sinnrik uppfinning i vax.
Lådorna togos ut med all skyndsamhet och fördes in för att
låsas upp av mrs Jarley, som, biträdd av George och en
annan karl, väntade för att ordna deras innehåll på bästa
sätt till rummets dekorering. Alla grepo verket an utan
att förlora tiden och voro mycket flitiga. Som den
häpnadsväckande samlingen ännu var dold av dukar, på det
icke det avundsamma dammet skulle skada bilderna,
sysselsatte sig Nell med att göra rummet i ordning, därvid
hennes morfar också var till stor nytta.
Under det de voro sysselsatta härmed, visade sig en lång
karl med krokig näsa och svart hår samt klädd i en
uniformsrock — som en gång i tiden hade varit galonerad och
broderad över allt, men nu tyvärr var berövad alla dessa
prydnader och trådsliten. Han tittade in genom dörren och
smålog vänligt. Som mrs Jarley stod med ryggen åt
honom, lyfte den gamle militären sitt pekfinger till tecken att
hennes underlydande icke skulle underrätta henne om hans
närvaro, varpå han smög sig fram tätt bakom henne, slog
henne på axeln och utropade ett skämtsamt »åhå!»
»Vad, mr Slum!» utropade ägarinnan av vaxkabinettet.
»Nå, vem kunde tro att man skulle få se er här?»
»På heder och ära», sade mr Slum, »är det icke riktigt
anmärkt. Vem kunde tro det? Nå, George, trogne
kamrat, hur mår ni?»
George mottog detta närmande med surmulen likgiltighet
och yttrade att han efter omständigheterna mådde tämligen
bra.
»Jag kom hit», sade den martialiske herrn och vände sig
till mrs Jarley, »ja, på heder och ära jag vet vad jag kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
