Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguåttonde kapitlet
193
Monflathers, som var förestånderska för den förnämsta
pensionen i staden och som nedlät sig att tillika med åtta
utvalda unga damer göra ett enskilt besök i vaxkabinettet.
Mr Pitt i nattmössa och nattrock föreställde skalden Cooper
och drottning Maria av Skottland i svart peruk, nedvikt
skjortkrage och manlig dräkt var en sådan fullkomlig
avbild av lörd Byron, att de unga damerna upphävde ett
riktigt anskri, då de sågo den. Miss Monflathers gjorde dem
dock föreställningar för deras hänryckning och begagnade
tillfället att giva mrs Jarley förebråelser för att hon icke
höll sin samling mera väld, anmärkande att hans härlighet
hade hyst vissa åsikter, vilka voro aldeles oförenliga med
vaxkabinettets heder och tillade även någonting om en
domprost och ett domkapitel, som mrs Jarley icke förstod.
Fastän Nells befattning var mycket besvärlig, fann hon
dock i ägarinnan av resvagnen en mycket vänlig och
omtänksam person, som icke blott hade smak för att själv
hava det gott, utan även unnade sin omgivning detsamma,
Som Nells gunst hos allmänheten förskaffade henne små
gåvor av de besökande, och som hennes morfader också
behandlades väl och var nyttig, hade hon icke anledning
till oro över något som stod i samband med vaxkabinettet,
men minnet av Quilp och hennes fruktan för att han
kunde återkomma störde likväl hennes lugn.
Ofta och med oro svävade också hennes tankar till
hennes morfader och hon undrade huru mycket han kom ihåg
av deras forna liv och huruvida han någonsin hade någon
tanke på förändringen i deras villkor och deras föregående
hjälplösa och blottställda belägenhet. Han var mycket
tålig och villig, lycklig, då han kunde uträtta någon liten
tjänst, och glad, då han kunde vara till någon nytta, men
han befann sig i samma slöa tillstånd, utan någon utsikt till
förbättring — blott och bart ett barn — en stackars tanklös,
intetsägande varelse — en oskadlig, vänlig gammal man,
som hyste den ömmaste kärlek för henne och var
mottaglig för angenäma och smärtsamma intryck, men död för
allting annat. Det gjorde henne mycket ledsen att veta
att det förhöll sig så — så ledsen att se det, att hon kunde
brista ut i tårar och begiva sig bort till något ensligt ställe,
där hon föll ned på sina knän och bad att han måtte bliva
återställd.
Men det bittraste av hennes sorg bestod icke i att se ho-
13 K Den gamla antikvitetshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
