Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjuguåttonde kapitlet
195
och har en bra och torr kägelbana. Om det är någon, som
har någonting att säga mot Jern Groves, så låt honom säga
det till Jern Groves, så ska Jern Groves visa honom vad
han duger till.»
Med dessa ord slog sig den talande för bröstet för att
tillkännagiva att han själv var den högt prisade Jern
Groves, varpå han satte ett halvtömt glas grogg till läpparna
och drack Jern Groves’ skål.
Som aftonen var varm, hade en stor skärm blivit ställd
tvärs över rummet såsom ett skydd mot hettan från elden.
Det föreföll, som om det på andra sidan skärmen funnits
någon, som yttrat tvivelsmål över mr Groves’ duktighet
och därigenom givit anledning till nyssnämnda självkära
uttryck, ty mr Groves slutade sin uppmaning med att han
gav skärmen ett hårt slag med knogarna och väntade på
svar från andra sidan.
»Det är inte många», sade mr Groves, då han icke fick
något svar, som skulle våga att gå i vägen för Jern Groves
under hans eget tak. Det är blott en enda människa, vad
jag vet, som har mod till det, och den mannen är inte
hundra mil härifrån. Men han är värd ett dussin andra, och
jag låter honom därför säga vad han vill — det vet han.»
Till svar på detta artiga tilltal bad en mycket hes röst
mr Groves »hålla mun och tända ljus».
»Nell — de spela kort», viskade gubben med plötsligt
intresse. »Kör du dem inte?»
»Raska på med ljuset där», sade rösten; »det är
åtminstone så mycket att jag kan se ögonen på korten, och laga
att den här fönsterluckan blir stängd så fort som möjligt.
— Topp ! Sju shillings och sex pence åt mig, gamle Isaak.
Hit med dem !»
»Hör du, Nell, hör du dem?» viskade gubben igen med
förökad iver, då penningarna klingade mot bordet.
»Värre väder har jag aldrig sett», sade en skarp röst med
ett högst obehagligt uttryck, »alltsedan den natten då gamle
Lucas Withers vann tretton gånger i rad på rött. Vi sade
alla, att han hade både hin håles och sin egen tur.»
»Åh», svarade den hesa rösten, »trots allt vad gamle
Lucas vann både här och där förlidet år, så kommer jag
ihåg den tid, då han jämt och ständigt hade motgång och
otur. Han tog aldrig en tärning i hand eller höll i ett kort,
utan att han blev plockad inpå bara kroppen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
