Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 den gamla a:; ti kv i tetshandeln
sig in genom dörren. Det låg blott en lång mörk gång
mellan denna dörr och rummet, där hon hade växlat
guldmyntet, och som hon var fullt övertygad om att ingen hade
gått ut eller in, medan hon stod där, for den tanken
plötsligt för henne, att man hade spionerat på henne.
Men vem? Då hon återkom till rummet, fann hon de
innevarande alldeles som hon hade lämnat dem. Hon
frågade sin morfader i viskande ton, om någon hade lämnat
rummet, medan hon var borta. »Nej», sade han, »ingen.»
Då måste det hava varit en inbillning av henne, och likväl
var det besynnerligt att hon, utan att något lett hennes
tankar därpå, så tydligt skulle hava föreställt sig denna gestalt.
Hon undrade ännu därpå, då en tjänsteflicka kom in för
att lysa henne upp till hennes rum.
Gubben tog avsked av sällskapet på samma gång, och
de följdes åt uppför trapporna. Hon lämnade sin
morfader i hans kammare och följde sin väglederska till ett annat
rum, som låg vid ändan av en gång och dit en förfallen
trappa förde. Detta var iordningställt åt henne.
Flickan kände sig icke väl till mods, då hon blev lämnad
ensam. Hon kunde icke undgå att tänka på gestalten, som
smugit sig genom gången där nere. Karlarna hade ert
elakt utseende. Kanske de fingo sitt uppehälle med att
plundra och mörda resande. Vem kunde veta det?»
Hon resonerade bort dessa farhågor eller förlorade dem
ur sikte för en stund, men då kom den oro, vartill aftonens
äventyr givit anledning. Den gamla lidelsen hade åter
vaknat i hennes morfaders bröst, och till vilket ytterligare
vanvett den kunde förleda honom, visste Gud allena!
Till sist smög sig sömnen så småningom över henne —
en oregelbunden, orolig sömn, störd av drömmar att hon
föll ned från höga torn och vaknade plötsligt och med stor
förfäran. Därpå följde en djupare sömn — och sedan —
vad? Gestalten i rummet.
En gestalt var där. Ja, hon hade dragit undan gardinen
för att ljuset skulle få fritt tillträde, då det dagades, och
där, mellan sängfoten och den mörka fönsterkarmen smög
den sig fram, trevande för sig med varsamma händer och
smygande runt omkring sängen. Hon hade ingen röst att
skrika efter hjälp, ingen kraft att röra sig, utan låg stilla
och såg på.
Fram kom den — fram, tyst och förstulet till
huvudgärden. Dess andedräkt var så nära hennes huvudkudde, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
