- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
206

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

206 den gamla a:; ti kv i tetshandeln

»Vem skulle ta pengar på skämt?» svarade gubben
hastigt. »De som ta dem, ta dem nog för att behålla dem.»

»Då blevo de stulna ur mitt rum i natt, käre morfar»,
sade flickan, då hennes sista förhoppning sålunda
tillintetgjordes av det sätt, varpå han svarade.

»Men har du några mer, Nell?» sade gubben. »Togs
alltsammans — varenda penny — blev ingenting över?»

»Ingenting», svarade flickan.

»Vi måste skaffa mer», sade gubben, »vi måste skrapa
tillsammans det, Nell, komma över det på vad sätt som
helst. Bry dig icke om den här förlusten. Tala inte om
det för någon. Jaså, de togo dem i ditt rum, där du låg
och sov!» tillade han i medlidsam ton, som var helt olik
det hemlighetsfulla, listiga sätt, varpå han hittills hade
talat. Stackars lilla Nell!»

Flickan böjde ned huvudet och grät. Den deltagande
ton, varmed han hade talat, var fullkomligt uppriktig,
därom var hon övertygad. Det var icke minsta delen av
hennes sorg att hon visste, att allt detta skedde för hennes
skull.

»Inte ett ord om det till någon annan än mig», sade
gubben. »Alla förluster i världen äro icke värda tårar ur
dina ögon, mitt kära barn. Varför skulle de vara det, då
vi skola återvinna alltsammans?»

»Låt dem vara», sade flickan och såg upp. »Låt dem
vara nu och för alltid, så skall jag aldrig fälla en tår mer.»

»Ja, ja», sade gubben, »hon förstår inte bättre. Jag
borde var tacksam för det.»

»Men hör på mig, morfar», sade flickan ivrigt.

»Ja, ja, jag skall höra på dig», svarade gubben, men
utan att se på henne; »en vacker röst! Den har alltid ett
ljuvt ljud för mig. Och det hade den alltid, när den var
hennes mors, stackars barn!»

»Låt mig då övertala dig, morfar», sade flickan, »att icke
tänka mer på vinst eller förlust och att icke söka någon
annan lycka än den vi eftersträva tillsammans.»

»Vi eftersträva detta mål tillsammans», genmälde hennes
morfader. »Vems bild helgar spelet?»

»Ha vi haft det sämre», återtog flickan, »sedan vi glömde
dessa bekymmer och började vandra tillsammans? Ha vi
icke haft det mycket bättre och lyckligare än vi någonsin
hade det i detta olyckliga hus, där du hade bekymmer, som
tyngde på sinnet?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free