- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
208

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

208 den gamla a:; ti kv i tetshandeln

långsamt på sina gångjärn med ett knakande ljud, och från
den högtidliga allén där bakom kom en lång rad unga
flickor, två och två, alla med öppna böcker i händerna och
några även med parasollen Och sist i det ståtliga tåget
kom miss Monflathers, som hade en parasoll av lilasfärgat
siden och var åtföljd av tvenne ledande lärarinnor, båda
dödligt avundsjuka på varandra och hängivna miss
Mon-flathers.

Nell stod med nedslagna ögon och lät tåget gå förbi, tills
miss Monflathers, som utgjorde eftertruppen, nalkades
henne, då hon neg och lämnade henne sitt lilla paket, vid
vars emottagande miss Monflathers kommenderade
truppen att göra halt.

»Du är ju flickan i vaxkabinettet?» sade miss
Monflathers.

»Ja», svarade Nell och rodnade djupt.

»Och tror du inte att du måste vara en mycket elak liten
flicka, eftersom du kan vara i ett vaxkabinett?» sade miss
Monflathers, som var vid ett mycket ojämnt lynne och
icke försummade något tillfälle att inprägla moraliska
sanningar i de unga flickornas känsliga sinnen.

Den stackars Nell hade aldrig betraktat sin ställning i
detta ljus, och som hon icke visste vad hon skulle säga,
stod hon tyst och rodnade ännu djupare än förut.

»Vet du icke», sade miss Monflathers, »att det är mycket
fult och okvinnligt och en förvrängning av de
förmögenheter varmed en vis och välvillig försyn utrustat oss?»

De båda lärarinnorna mumlade sitt vördnadsfulla gillande
av detta eftertryckliga utfall och betraktade Nell, som om de
hade velat säga, att miss Monflathers verkligen hade träffat
hennes svaga sida.

»Inser du icke, huru fult det är av dig», återtog miss
Monflathers, »att vara i ett vaxkabinett, då du kunde ha
det stolta medvetandet om att, så långt dina barnsliga
krafter sträckte sig, bistå ditt lands fabriksidkare; att odla
din själ genom ett ständigt begrundande av ångmaskinen
och att få en anständig och oberoende utkomst av från två
shillings och nio pence ända till tre shillings i veckan? Vet
du inte att ju strängare du arbetar, dess lyckligare är du?»

»Huru kan det lilla —» mumlade en av lärarinnorna med
ett citat från doktor Watts.

»Vad?» sade miss Monflathers och vände sig hastigt om.
»Vem sade det?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free