Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 den gamla antikvitetshandeln
plåten med inskriften »Brass, advokat», på dörren och
anslaget »första våningen att hyra för en ensam herre», som
var bundet vid portklappen. Kontoret inrymde vanligtvis
tvenne exemplar levande varelser, vilka hava mera intresse
och större betydelse för denna berättelse.
En av dessa var mr Brass själv. Den andra var hans
skrivare, hushållerska, sekreterare, förtrogna ränksmidare,
miss Brass — ett slags amason i lagerfarenheten.
Miss Sally Brass var således ett fruntimmer på omkring
trettiofem år, med en mager och benig gestalt och en
beslutsam hållning, vilken, om den också kvävde kärlekens
mildare rörelser och höllo beundrare på avstånd, förvisso
ingav en känsla, besläktad med fruktan, i de manliga
främlingars bröst, som hade den lyckan att nalkas henne. Till
utseendet hade hon en slående likhet med sin broder
Samp-son — ja, så fullkomlig var likheten mellan dem, att om
det hade stått tillsammans med miss Brass’ jungfruliga
blygsamhet att på skämt påtaga sig sin broders kläder och
sätta sig bredvid honom, skulle det hava blivit svårt att
avgöra vem som var Sampson och vem som var Sally,
synnerligen som den unga damen på sin överläpp hade vissa
rödaktig anstrykningar, som kunde hava blivit tagna för
skägg, om inbillningskraften hade blivit underhjälpt av
hennes dräkt. Dessa antydningar voro likväl, efter all
sannolikhet, ingenting annat än ögonhår, som kommit på orätt
ställe, ty miss Brass’ ögon saknade helt och hållet sådana
naturliga tillbehör. Till hyn var miss Brass smutsigt
gulblek, — men denna ansiktsfärg fick en angenäm förhöjning
av den friska rodnad, som utbredde sig över den yttersta
spetsen av hennes uppnäsa. Hennes röst var ofantligt
uttrycksfull — djup och rik till sin beskaffenhet, och en gång
hörd, glömdes den icke lätt. Hennes vanliga dräkt var en
grön klänning, till färgen icke olik gardinen för
kontorsfönstret. Som miss Brass utan tvivel insåg, att enkelheten
är själen i all smakfullhet, hade hon ingen krage eller
halsduk och huvudet pryddes oföränderligt av en brun
florsremsa, liknande vampyrens vingar i fabeln.
Sådan var miss Brass till sin yttre person. Till sin själ
var hon av en stark och kraftig natur och hade ända från
sin tidigaste ungdom med ovanlig iver ägnat sig åt studiet
av lagen, utan att förspilla sina tankar på dess örnlika flykt,
som är så sällsynt, utan uppmärksamt följande den i alla de
hala och ållika slingringar, vari den vanligtvis går fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
