- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
220

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220 den gamla a:; ti kv i tetshandeln

han räckte si g fram och tog journalen, vars blad han hastigt
bläddrade igenom. »Se här — Daniel Quilp, Esquire —
Daniel Quilp, Esquire — hela vägen igenom. Månne jag
skulle ta en skrivare, som han rekommenderar eller
förlora allt det här, vad?»

Miss Sally värdigades icke giva- något svar, utan log
igen och fortsatte med sitt arbete.

»Men jag vet vad felet är», återtog Brass efter en kort
tystnad. »Du är rädd för att du icke skall få ha dina
fingrar med i affären lika mycket som du förut varit van
vid. Tror du inte jag genomskådar det?»

»Affärerna skulle inte gå länge utan mig, tänker jag»,
svarade hans syster lugnt. »Var nu inte tokig och reta
mig.»

Sampson Brass, som i själ och hjärta hyste stor fruktan
för sin syster, lutade sig surmulet ned över sin skrivning
igen och hörde på, då hon sade:

»Om jag föresatte mig att skrivaren inte finge
komma, så skulle han naturligtvis inte komma. Det vet du
alltför väl; prata därför inga dumheter.»

Mr Brass anmärkte blott helt skyggt, att han icke tyckte
om sådant där skämt och att miss Sally skulle vara »en
mycket trevligare kurre», om hon läte bli att förarga honom.
På denna artighet svarade miss Sally, att hon hade smak
för det nöjet och att hon icke hade någon håg att avstå
från dess tillfredsställande. Som mr Brass emellertid,
efter vad det tycktes, icke brydde sig om att fortsätta
ämnet, satte de båda sina pennor i flitig rörelse, och därmed
slutade samtalet.

Medan de voro sysselsatta med sina göromål,
förmörkades hastigt fönstret, som om någon person stått tätt intill
glasrutan. Då mr Brass och miss Sally tittade upp för att
taga reda på orsaken härtill, öppnades raskt den översta
rutan utifrån och mr Quilp stack in huvudet.

»Hallå!» sade han. »Är någon hemma här? Är Brass
ute på inkassering, vad?»

»Ha, ha, ha», skrattade juristen med tillgjord
förtjusning, »åh, mycket bra, sir! Riktigt excentriskt! Bevars
väl, sådant gott lynne han har!»

»Är det min Sally», kraxade dvärgen och sneglade på
den fagra miss Brass. »Är det rättvisan utan bindel för
ögonen och utan svärd och vågskålar! Är det lagens
starka arm? Är det jungfrun från Bevis Marks?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free