- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
223

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trettioåttonde kapitlet 22ß

och gentlemannalik å hennes, nickade han åt Dick Swiveller
och avlägsnade sig med advokaten.

Dick stod vid skrivbordet i ett tillstånd av ytterlig häpnad
och stirrade av alla krafter på den sköna Sally, som om
hon hade varit något besynnerligt djur, vars like aldrig
funnits här i världen.

Miss Brass, som nu var djupt inne i
omkostnadsräkningen, tog alls ingen notis om Dick, utan raspade på med en
skrapande penna och skrev ned siffrorna med tydlig
förtjusning och arbetade som en ångmaskin. Dick gapade än
på den gröna klänningen, än på hårklädseln, än på
ansiktet och än på den snabba pennan, allt i ett tillstånd av
häpen förvirring, i det han undrade huru han kommit i
sällskap med detta besynnerliga vidunder. Slutligen uppgav
han en djup suck och under det han fortfarande höll sina
ögon fästa på Sally, sjönk han ned i mr Brass’ stol.

Då han hade tittat så länge, att han icke kunde se
någonting, tog han sina ögon från det fagra föremålet för
sin förvåning, vände på bladet i den handling, han skulle
skriva av, doppade pennan i bläckhornet och började
slutligen och mycket långsamt att skriva. Men han hade icke
skrivit ett halvt dussin ord, då han råkade lyfta upp sina
ögon, i det han sträckte fram handen till bläckhornet för
att doppa pennan ånyo. Där var den odrägliga bruna
hårklädseln — där var den gröna klänningen — där var, kort
sagt, miss Sally Brass, utstyrd i alla sina behag och mera
fruktansvärd än någonsin.

Detta hände så ofta, att mr Swiveller så småningom
började känna inflytandet av något högst besynnerligt smyga
sig över honom, ett förfärligt begär att tillintetgöra denna
Sally Brass — hemlighetsfulla ingivelser att slå av henne
hennes hårklädsel och pröva hur hon såg ut den förutan.
En stor linjal låg på bordet. Mr Swiveller tog den och
började gnida sig på näsan med den.

Ifrån att gnida sig på näsan med linjalen till att väga
den i handen och då och då göra några svängningar med
den, som med en tomahawk, var övergången lätt och
naturlig. Under några av dessa svängningar kom den nära
intill miss Sally huvud; de trasiga ändarna på hårklädseln
fladdrade av draget, som linjalen åstadkom; men den
oskyldiga ungmön arbetade fortfarande och lyfte aldrig upp
sina ögon.

Nå, det var en stor lättnad. Det var en god sak att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free