Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 den gamla antikvitetshandeln
gått utan någon Punchteater. Jag hoppas, att han sett dem
allihop till sist.»
»Varför hoppas du det?» svarade miss Sally. »Vad göra
de för ont.»
»Jo, du är präktig», skrek mr Brass och lade ifrån sig
pennan i full förtvivlan, »det är riktigt kronan på verket!»
»Nå, vad ont göra de?» genmälde Sally.
»Vad ont?» utropade Brass. »Är det inte något ont att
mitt under näsan på sig ha ett beständigt hojtande och
skrikande, som hindrar en i ens göromål och kommer en
att skära tänderna av förargelse? Är det inte något ont
att bli berövad både syn och luft och få gatan spärrad av en
hop skrikhalsar, vilkas strupar måste vara gjorda av —
av —»
»Koppar», inföll mr Swiveller.
»Ja! Av koppar», sade lagkarlen och kastade en blick på
sin skrivare för att försäkra sig om, att han hade föreslagit
detta ord på god tro och utan någon elak avsikt. »Är det
inte något ont?»
Lagkarlen stannade tvärt i sina förebråelser och
lyssnade ett ögonblick, och då han igenkände den välbekanta
rösten, lyfte han sina ögon till taket och mumlade sakta:
»Där ha vi en till!»
Upp gick den ensamme gentlemannens fönster genast.
»Där ha vi en till», upprepade Brass. »Om jag kunde
få en forvagn och fyra hästar att köra in i full fart på
Bevis Marks, då folkhopen är som mest packad, skulle jag
ge aderton pence och det utan att knota!»
Det avlägsna skriket hördes ånyo. Den ensamme
gentlemannens dörr kastades upp. Han rusade våldsamt ned för
trappan, ut på gatan och så förbi fönstret, åt det håll,
varifrån ljudet kom — tvivelutan i avsikt att genast försäkra
sig om främlingarnas tjänst.
»Jag önskar jag visste vem hans vänner voro», mumlade
Sampson och fyllde fickan med papper; »om vi kunde
komma omsams att förklara honom galen och de ville betala
mig bra för besväret, skulle jag i alla händelser vara nöjd
med att låta rummen stå tomma en tid.»
Med dessa ord tryckte mr Brass ned hatten över ögonen
samt rusade ur huset och skyndade bort.
Som mr Swiveller var en avgjord vän till dessa
föreställningar av det skäl, att det var bättre att stå i ett fönster och
se på en dockteater eller se på vad som helst än att arbeta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
