Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettioåttonde kapitlet 255
»Ha inte så bråttom, Kristofer», svarade hans
beskyddare; »låt oss dricka för din mor.»
»Tack, sir.»
»En förträfflig kvinna, din mor, Kristofer», sade mr
Swiveller. »Vem var det väl mig på armen tog och kysste
stället, där jag mig slog? Min mor. En förträfflig
kvinna. Han är en frikostig karl. Vi måste få honom att göra
någonting för din mor. Känner han henne, Kristofer?»
Kit skakade på huvudet, tackade honom och begav sig
därifrån, innan mr Swiveller hann säga ett ord mera.
»Hm!» sade mr Swiveller grubblande. »Det är
besynnerligt. Ingenting annat än hemligheter, så fort det gäller
Brass’ hus. Men jag skall sköta mig själv. Alla möjliga
ha fått mitt förtroende hittills, men nu tror jag att jag skall
göra affärer för egen räkning.»
Sedan mr Swiveller en stund funderat djupt, drack han
litet mera öl, kallade därpå till sig en liten gosse, som
hade givit akt på hans företag, hällde såsom en libation ut
några återstående droppar på golvet och bad honom bära
det tomma kärlet till disken med hälsningar från honom
och framför allt föra ett måttligt och nyktert liv samt
avhålla sig från alla rusande och hetsiga drycker. Sedan han
givit honom detta moraliska råd för sitt besvär — vilket,
såsom han vist nog anmärkte, var vida bättre än slantar
— stack den beständige stormästaren för De Lysande
Apol-lobrÖderna händerna i fickorna och lomade av, fortfarande
försänkt i grubblerier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
