Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26o den gamla a:; ti kv i tetshandeln
in i ett enskilt rum, samt befallde en spänstig herre med
polisonger, vilken tjänstgjorde såsom uppassare och sade
sir till honom, Kristofer Nubbles, att taga in tre dussin av
sina bästa ostron och låta det gå raskt sedan. Ja, Kit
tillsade nämnde gentleman att skynda sig, och denne icke blott
sade, att han skulle skynda sig, utan gjorde det också och
kom strax tillbaka med det färskaste bröd och smör och de
största ostron, inan någonsin kunde få se. Därpå sade Kit
till honom: »Ett krus öl!» — alldeles så — och i stället för
att svara: »Sir, ställer ni ett sådant språk till mig?» sade
den sprättige uppassaren blott: »Ett krus öl, sir? Ja, sir»,
och gick ut och hämtade det och satte in det på bordet, och
både Kits moder och Barbaras moder förklarade, då han
avlägsnade sig, att han var en av de smärtaste och mest
intagande unga män de någonsin hade sett.
Därpå togo de på fullt allvar itu med aftonmåltiden, och
där satt nu Barbara, den tokiga Barbara, och förklarade
att hon icke kunde äta mer än två ostron och behövde
trugas mer än man skulle kunna tro, innan hon ville äta fyra
fastän hennes moder och Kits moder gjorde ganska bra
skäl för sig och skrattade och roade sig så, att det gjorde
Kit gott att se dem och kom honom att skratta och äta på
samma sätt av idel deltagande. Mien det största undret
på hela aftonen var lille Jacob, som åt ostron som om han
blivit född och uppfödd till den saken, och sedermera
byggde en grotta på bordet av skalen. Där hade man den lille
också, som aldrig hade slutit till ögat på kvällen, utan var
god som guld och nu försökte tränga in en stor apelsin i
munnen och ivrigt stirrade på ljuslågorna i kronan. Kort
sagt, att man kunde aldrig få se en mera lyckad
aftonmåltid och då Kit beställde ett glas med någonting varmt att
avsluta den med och föreslog mr och mrs Garlands skål,
innan det bjöds omkring, fanns det icke sex lyckligare
människor i hela världen.
Men alla nöjen hava ett slut — och som det nu hade
blivit sent, kommo de överens om, att det var tid att styra
kosan hemåt. När därför Kit och hans moder gjort en
liten omväg för att följa Barbara och Barbaras moder
till en väns hus, där de skulle tillbringa natten, lämnade
de dem vid porten, sedan Kit överenskommit med dem att
följande morgon göra sällskap med dem till Finchly. Därpå
tog Kit lille Jacob på ryggen, bjöd modern sin arm och gav
den lille en kyss, varpå de muntert följdes åt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
