Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLI.
Kit banade sig väg genom de folkuppfyllda gatorna,
rusade rakt över körbanorna och skyndade in i gränder och
bigator, tills han kom mitt för den gamla
antikvitetshandeln, då han gjorde halt, dels av gammal vana och dels
därför att han var andfådd.
Det var en kulen höstafton, och han tyckte att det gamla
huset aldrig sett så dystert ut som i dess hemska skymning.
Det övergivna huset, vilket likt ett mörkt skrank delade
det glimmande ljuset och vimlet på gatan i två linjer,
emellan vilka det stod kallt, mörkt och tomt — utgjorde en
glädjelös syn, som obehagligt blandade sig med de lysande
utsikter, ynglingen hade byggt upp för dess sista invånare,
och föreföll som en motgång eller en olycka.
Kit var likväl icke, till all lycka för honom, nog lärd
eller nog fallen för betraktelser för att låta oroa sig av
aningar om någon olycka, som lurade på avstånd, utan ilade
raskt vidare för att genom förökad skyndsamhet taga igen
de få minuter, han hade förlorat.
»Tänk, om hon skulle vara ute», sade Kit till sig själv,
i det han nalkades sin moders torftiga bostad; »då skulle
den otålige gentlemannen bliva vid trevligt lynne. Och
sannerligen det syns något ljus, och dörren är stängd.
Nå Gud förlåte mig för att jag säger det, men om det är
Lilla Bethlehems fel, önskade jag att Lilla Behlehem vore
— vore långt borta», sade Kit och knackade på dörren.
En förnyad knackning medförde intet svar inifrån, men
föranledde en gumma på andra sidan förstugan att titta
ut och efterfråga vem som sökte mrs Nubbles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
