Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyrtioförsta kapitlet 269
I sin förtvivlan och oro kastade Kit sina ögon omkring
kapellet och då han händelsevis lät dem falla på den lilla
bänken mitt för predikstolen, kunde han knappt tro dem,
när han såg — Quilp.
Quilp satt där också verkligen med händerna på knäna
och sin hatt emellan dem, men Kit kunde icke undgå att
genast känna, att den sluge lille demonens uppmärksamhet
var fäst på dem och på intet annat.
Fastän häpen över dvärgens uppträdande bland
medlemmarna av Lilla Bethlehem och icke fri från en aning att
detta var ett förebud till någon ledsamhet, var han likväl
tvungen att undertrycka sin förvåning och vidtaga
verksamma mått och steg för att avlägsna modern därifrån, ty
aftonen gick, och saken började bliva allvarsam.
»Om jag också skall göra det öppet, så måste det likväl
ske», tänkte Kit. Därmed gick han sakta ut ur sin bänk
och fram till sin moders och, såsom mr Swiveller skulle
hava yttrat sig, i fall han hade varit där, tog barnungen i
kragen utan att säga ett ord.
»Ts, mor!» viskade Kit, »följ med mig. Jag har
någonting att säga er.»
»Var är jag?» sade mrs Nubbles.
»I det välsignade Lilla Betlehem», svarade hennes son
vresigt.
»Ja, välsignat!» utropade mrs Nubbles, som hakade sig
fast vid ordet. ȁh, Kristofer, vad jag har blivit
uppbyggd i kväll.»
»Ja, ja, jag vet», sade Kit hastigt; »men följ med, mor,
man ser på oss överallt. Gör inte något buller — tag med
Jacob — så där ja!»
»Stanna, satan, stanna!» utropade predikanten, då Kit
höll på att avlägsna sig.
»Pastorn säger, att du skall stanna, Kristofer», viskade
hans moder.
»Stanna, satan, stanna!» röt predikanten igen. »Fresta
icke kvinnan, som lutat sitt öra till dig, utan lyssnar till
hans röst, som kallar. Han för ett lamm från jorden!»
utropade predikanten med allt högre röst och pekade på
barnet. »Han bär bort ett dyrbart lamm ! Han går omkring
likt en varg nattetid och förför de späda lammen!»
Kit var den godmodigaste människa i världen, men då
han tänkte på detta häftiga språk, och som han var något
exalterad av de förhållanden, vari han var försatt, vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
