Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyrtioförsta kapitlet 273
så att säga sammanblandade den med allting omkring sig,
då den avlägsna kyrkklockan slog nio. Hon reste sig upp
vid detta ljud, gick tillbaka samma väg hon kommit och
återvände tankfullt till staden.
Hon hade hunnit till en liten träbro, som var lagd tvärs
över en bäck och förde till en äng i hennes väg, då hon
plötsligt blev varse ett rödaktigt ljussken och vid närmare
skärskådande upptäckte hon, att det härrörde från något,
som tycktes vara ett läger av zigenare, vilka hade gjort
upp eld i ett hörn icke långt ifrån gångstigen och nu sutto
eller lågo omkring den. Som hon var för fattig för att
hysa någon fruktan för dem, ändrade hon icke sin kosa,
utan påskyndade blott sin gång något litet.
En känsla av skygg nyfikenhet förmådde henne att kasta
en blick på elden, i det hon närmade sig platsen. En
gestalt stod mellan henne och elden, dess konturer
avtecknade sig skarpt mot ljusskenet och förmådde henne att
plötsligt stanna. Därpå fortsatte hon sin väg, som om hon
hade resonerat med sig själv och vore förvissad om att
det icke kunde vara den person, hon hade trott.
Men i samma ögonblick börjades åter samtalet, som
hade förts bredvid elden, och ljudet av den röst, som
talade — lät lika bekant för henne, som om det varit hennes
egen stämma.
Hon vände sig om och såg sig tillbaka. Personen hade
suttit förut, men befann sig nu i stående ställning och
lutade sig framåt mot en käpp, på vilken han stödde båda sina
händer. Det var hennes morfader.
Hennes första tanke var att ropa honom, hennes nästa
var ett begär att få veta i vilkas sällskap han var och för
vad ändamål de voro tillsammans. En viss bestämd
farhåga följde därpå, och givande vika för det starka begär,
den väckte, närmade hon sig stället, smygande sig fram
utefter bäcken.
På detta sätt kom hon på några fots avstånd ifrån elden,
och sedan hon stannat bakom några unga träd, kunde hon
både se och höra utan synnerlig fara för att man skulle
märka henne.
Det fanns inga kvinnor eller barn, och blott en enda
zigenare — en lång atletisk karl, som stod med korslagda
armar lutad mot ett träd en liten bit därifrån och såg under
sina svarta ögonhår på tre andra karlar, som sutto där,
med ett vaksamt, men till hälften dolt intresse för deras
18 K Den gamla antikvitetshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
