Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 den gamla antikvitetshandeln
samtal. Hennes morfader var en av de tre, i de andra
igenkände hon de båda kortspelarna på värdshuset den
ödesdigra aftonen, då stormen rasade — Isaak List och
hans buttre kamrat. Ett av de låga, välvda zigenartält,
som äro så vanliga bland detta folk, var uppslaget strax
bredvid.
»Nåå, skall ni gå?» sade den undersätsige mannen och
tittade upp i hennes morfaders ansikte, där han låg helt
makligt på marken. »Ni hade mycket bråttom för ett
ögonblick sedan. Gå, om ni vill. Ni är väl er egen herre,
hoppas jag?»
»Förarga honom inte», svarade Isaak List; »han menade
ingenting ont.»
»Ni pankar ut mig och plundrar mig och driver gäck
med mig på köpet», sade den gamle mannen. »Ni kan göra
mig galen med ert sällskap.»
Det gråhåriga barnets ytterliga obeslutsamhet och
svaghet, som stodo i så stor motsats till deras skarpa och sluga
blickar, i vilkas händer han befann sig, förkrossade den
lilla lyssnerskans hjärta. Men hon tvang sig att höra på
allt vad som tilldrog sig och lägga märke till varje blick
och ord.
»Hin i er, vad menar ni?» sade den undersätsige karlen.
»Panka ut er? Ni skulle panka ut oss, om ni kunde, inte
sant? Men så är det alltid med er, gnällande, ömkliga
spelare. Då ni förlora, äro ni martyrer, men jag kan inte
finna, att ni, då ni vinna, anse andra, som förlora, för
detsamma. Vad plundra angår, så, vad tusan menar ni med
ett sådant ohyvsat språk som plundra, vad?»
Talaren sparkade ett par gånger kort och häftigt för
att ytterligare uttrycka sin obegränsade harm. Det var
alldeles klart, att han spelade översittare och hans vän
fredstiftare för något visst ändamål, eller rättare sagt, det
skulle hava varit klart för en var utom den slöe gubben,
ty de utbytte helt öppet blickar både med varandra och med
zigenaren, som grinade sitt bifall åt upptåget.
Den gamle mannen stod hjälplös ibland dem en stund,
därpå vände han sig till sin motståndare och sade:
»Ni talade ju nyss själv om att plundra. Var inte så
häftig emot mig. Ni sade det, kan ni neka till det?»
»Jag talade inte om att plundra bland det här
närvarande sällskapet. Heder bland gentlemän, sir», svarade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
