Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyrtioförsta kapitlet
28i
nens arm, och långt efter det han lugn insomnat, vaktade
hon honom med aldrig tröttnande ögon. Till sist smög
sig sömnen över henne; hon släppte efter sitt tag, och
så sovo de sida vid sida.
Ett förvirrat ljud av röster blandade sig med hennes
drömmar och väckte henne. En karl med rått utseende
stod lutad över dem och två av hans kamrater sågo på
från en lång, tung båt, som kommit tätt intill
flodstranden under det de sovo. Båten hade varken åror eller
segel, utan bogserades fram av ett par hästar, vilka vilade
på vägen, under det repet, varmed de voro förspända,
hängde löst och släpade i vattnet.
»Hallå!» sade karlen plumpt. »Vad står på här?»
»Vi sovo blott, sir», sade Nell. »Vi ha vandrat hela
natten.»
»Ett par besynnerliga vandrare, att gå hela natten»,
yttrade karlen, som först hade närmat sig dem. »Vart
ska ni?»
Nell tvekade och pekade på måfå åt väster, varefter
karlen frågade, om hon menade en viss stad, som han
nämnde. För att undvika vidare frågor, sade Nell, att
det just var den staden.
»Var komma ni ifrån?» var den följande frågan, och
Nell uppgav namnet på den byn, där deras vän
skolmästaren bodde, emedan den sannolikt var okänd för
karlarna och icke skulle giva anledning till ytterligare
frågor.
»Jag trodde, att någon hade plundrat och misshandlat
er», sade karlen. »Det är alltsammans.»
Besvarande hans hälsning med en känsla av lättnad
över hans avfärd, såg Nell efter honom, då han steg upp
på en av hästarna, och båten satte sig i gång. Den hade
icke kommit långt, då den stannade igen och hon såg
karlarna vinka åt henne.
»Vill ni mig något?» sade Nell och sprang fram till
dem.
»Ni kan följa med oss, om ni vill», svarade en av dem,
som voro i båten. »Vi ämna oss åt samma håll.»
Flickan tvekade ett ögonblick. Men då hon betänkte,
att karlarna, som hon hade sett med sin morfader, kanske
kunde följa efter dem och återvinna sitt inflytande över
honom samt omintetgöra hennes, och att om de nu följde
med dessa karlar, alla spår av dem måste vara förlorade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
