Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,310 DEN GAMLA ANTIKVITETSHANDELN
språng och smällde till dörren likt göken i gökuret, då
timmen slagit.
»Åh, det är inte längre sedan än i går afton, sir»,
viskade Kits moder, »som jag såg honom i Lilla Betlehem.»
»Såå!» sade hennes reskamrat. »När kom den här
personen hit, uppassare?»
»Han kom med diligensen i morse, sir.»
»Hm, och när tänker han resa?»
»Kan inte säga det, sir. Då städerskan nyss frågade
honom om han ville ha en säng, sir, gjorde han först miner
åt henne och sedan ville han kyssa henne.»
»Bed honom komma hit», sade den ensamme
gentlemannen. »Jag skulle gärna vilja byta ett par ord med honom.»
Uppassaren fullgjorde sitt uppdrag och återvände genast
för att anmäla Quilp.
»Tjänare, sir», sade dvärgen. »Jag mötte ert bud på
halva vägen. Jag trodde ni skulle tillåta mig framföra
min vördnad för er.»
Därmed uppstod en kort tystnad, under det dvärgen med
halvslutna ögon stod och väntade på svar. Då han icke fick
något, vände han sig till sin mera förtroliga bekantskap.
»Kristofers moder!» utropade han. »En sådan präktig
fru och välsignad med en sådan hederlig son ! Hur mår
Kristofers mor? Har ombyte av luft och föremål verkat
välgörande på henne? Och hennes små barn och
Kristofer? Må de väl?»
»Mr Quilp», sade den ensamme gentlemannen.
Dvärgen satte handen till sitt stora hängande öra och
låtsade den största uppmärksamhet.
»Vi ha också träffats förut —»
»Ja visst», utropade Quilp och nickade. »Åhja visst, sir!
En sådan heder, ett sådant nöje kan man inte glömma
så snart. För ingen del!»
»Ni påminner er kanske att den dag, jag kom till London
och fann huset, dit jag körde, tomt och övergivet, visade
någon av grannarna mig till er, och jag besökte er utan
att stanna för att vila eller intaga förfriskningar?»
»Vad det var brådstörtat, och likväl vilken allvarlig och
kraftig åtgärd!» sade Quilp, som samtalade med sig själv
på samma sätt som hans vän, mr Sampson Brass brukade
göra.
»Jag fann er», sade den ensamme gentlemannen, »på det
mest oförklarliga sätt i besittning av allting, som så nyligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
