Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FYRTIOS JÄTTE KAPITLET 313
Quiips gamle klient och flickan. Brinnande av nyfikenhet
att få veta vilka mått och steg, som voro i görningen,
beslöt han att slå ned på Kits moder såsom den där minst vore
i stånd att motstå hans konstgrepp och följaktligen med
den största sannolikhet kunde narras att uppdaga sådana
saker, som han ville veta; därför tog han också tvärt
avsked av mr Swiveller och skyndade hem till henne. Som
den goda kvinnan icke var hemma, gjorde han
förfrågningar hos en av grannarna, liksom Kit också
sedermera gjorde, och då han blev visad till kapellet, begav han
sig dit för att lura på henne vid gudstjänstens slut.
Han hade icke suttit i kapellet mer än en kvarts timme,
då Kit visade sig. Vaksam, som ett lodjur, såg dvärgen
i en enda blick att han hade kommit i affärer. Låtsande en
fullkomlig sinnesfrånvaro, lade han dock märke till varje
omständighet i Kits uppförande, och då han avlägsnade sig
med sin familj, rusade han ut efter honom. Kort sagt,
han följde efter dem till notariens hus, fick av en bland
postiljonerna veta vart resan gällde, och då han visste att
en nattdiligens från gatan strax bredvid gick till samma
ställe, rusade han till diligenskontoret och tog plats på
vagnstaket. Sedan de båda vagnarna hade farit förbi
varandra åtskilliga gånger under nattens lopp uppnådde de
staden nästan samtidigt. Quilp lämnade icke postvagnen
ur sikte, blandade sig bland folkhopen, fick veta den
ensamme gentlemannens ärende samt att det misslyckats, och då
han var i besittning av alla väsentliga upplysningar,
skyndade han bort, uppnådde värdshuset före de andra, hade
det samtal, som nyss beskrevs, och stängde in sig i det
lilla rummet, där han hastigt genomgick alla dessa
omständigheter.
»Har jag dig där, min vän?» upprepade han. »Jag är
således misstänkt och bortstött och Kit är hans förtrogne
medhjälpare. Jag måste göra mig av med honom, fruktar
jag. Om vi hade hunnit före dem i morse, skulle jag ha
gjort en god kupp. Jag kunde ha förtjänat på saken. Om
icke de här hycklande skrymtarna, pojken och hans mor,
vore, skulle jag få den präktige herrn i mitt nät lika
bekvämt som vår gamle vän och den enfaldiga,
rödkin-dade Nell. Låt oss först och främst få reda på dem, så
skall jag nog hitta på medel att tappa av er något av edra
överflödiga penningar, sir, så länge som det finnes
fängelsegaller, reglar och lås att förvara er vän fcller släkting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
