Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,324 DEN GAMLA ANTIKVITETSHANDELN
munter ungkarl. Du var änka i förskott. För hin», skrek
dvärgen, »jag vill vara ungkarl på allvar!»
»Det kan inte vara din mening, Quilp», snyftade hans
hustru.
»Jag säger dig», sade dvärgen, »att jag vill vara ungkarl
och att jag vill ha min ungkarlsboning på kontoret, och titta
dit sedan, om du vågar. Men kom ihåg också, att jag slår
ned på dig vilken timme som helst, ty jag skall spionera på
dig. Tom Scott!»
»Här är jag, herre», ropade gossens röst, då Quilp
kastade upp fönstret.
»Vänta du, din hund», svarade dvärgen; »du skall bära
en kappsäck åt en ungkarl. Packa den, mrs Quilp. Väck
upp den gamla frun för att hjälpa till. Hallå där! Hallå!»
Med dessa ord fick Quilp fatt i eldgaffeln, skyndade
därmed till den goda fruns sängkammardörr och slog på, tills
hon vaknade i obeskrivlig förfäran och trodde, att hennes
älskvärda svärson ämnade mörda henne till vedergällning
för, att hon hade talat illa om hans ben. I någon mån
lugnad genom dotterns förklaring av den tjänst, hon bad henne
göra, kom mrs Jiniwin omsider in, klädd i flanellsnattrock,
både moder och dotter, som skälvde av förskräckelse och
köld — ty natten var långt framskriden — lydde nu Quilps
anvisningar med undergiven tystnad. Förlängande sina
förberedelser så mycket som möjligt, allt till större behag för
dem, övervakade denne exentriske herre inpackningen av
sina kläder, och sedan han med egen hand ditlagt en del små
hushållssaker, snörde han ihop kappsäcken, tog den på sina
axlar och begav sig bort utan ett ord vidare och med
flask-fodret inklämt under armen. Sedan han överlämnat den
tyngre bördan i Tom Scotts vård, så snart de hade hunnit
ned på gatan, samt tagit sig en klunk ur buteljen till sin
egen uppmuntran och givit gossen ett slag på huvdet med
den, på det att denne även skulle få smaka på den, gick
han till varvet och hann dit mellan klockan tre och fyra på
morgonen.
»Trevligt», sade Quilp, då han hade trevat sig fram till
träskjulet och öppnat dörren. »Riktigt trevligt. Kom hit
klockan åtta, din hund.»
Utan vidare avsked eller förklaring tog han fatt i
kappsäcken, stängde till dörren mitt för näsan på sin uppassare,
klättrade upp på pulpeten, rullade in sig som en igelkott i
en gammal kavaj och insomnade djupt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
