Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
,338 DEN GAMLA ANTIKVITETSHANDELN
der sin ensamhet och sorg. Allt efter som krafterna
av-togo och beslutsamheten ökades, hade i hennes bröst
lycksaliga tankar uppväxt, vilka komma få andra till del än de
svaga och bedrövade. Där var ingen, som såg huru den
ömtåliga gestalten smög sig från brasan och tankfullt
lutade sig mot det öppna fönstret; ingen mer än stjärnorna
sågo ned i hennes ansikte och läste dess historia.
Det dröjde länge, innan flickan tillslöt fönstret och gick
till sängs. Åter erfor hon någonting av samma känsla som
förut — en ofrivillig rysning — besläktad med fruktan —
men den försvann genast och lämnade ingen oro efter sig.
Hon drömde om den lille skolgossen, om att taket öppnades
och att en skara ljusa ansikten svävade högt upp i skyn,
såsom hon en gång hade sett i gamla tavlor i bibeln, och
sågo ned på henne där hon sov. Det var en ljuv och
lycklig dröm.
Med morgonen ljus och glädje återkommo den
föregående dagens mödor, återupplivades dess angenäma tankar,
förnyades dess verksamhet, munterhet och hopp. De
arbetade glatt ända till middagen på ordnandet och
iordningställandet av sina hus, och därpå besökte de kyrkoherden.
Han mottog dem mycket vänligt och visade genast
deltagande för Nell, han frågade henne om hennes namn och
ålder, de omständigheter, som hade fcrt henne dit, och så
vidare. Skolmästaren hade redan berättat hennes historia.
De hade inga andra vänner eller något annat hem, sade
han, och hade kommit för att dela hans öde. Han höll
av flickan, som om hon hade varit hans egen.
»Gott», sade kyrkoherden. »Må det bliva, som ni
önskar. Hon är mycket ung.»
»Gammal i motgång och prövning, sir», svarade
skolmästaren.
»Gud hjälpe henne! Låt henne få ro och glömma dem»,
sade den gamle gentlemannen. »Men en gammal kyrka är
ett alltför tungt och dystert ställe för den, som är så ung
som du, mitt barn.»
»Åh nej, sir», svarade Nell. »Jag har sannerligen inga
sådana tankar.»
»Jag vill hellre se henne dansa i det gröna 0111 aftnarna»,
sade den gamle herrn, i det han lade sin hand på hennes
huvud och log sorgset, Ȋn att se henne sitta i skuggan av
våra vittrande valv. Er begäran är beviljad, min vän.»
Efter ännu några vänliga ord avlägsnade de sig och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
