Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
,340 DEN GAMLA ANTIKVITETSHANDELN
Nell följde honom in i de andra smårummen och genom
båda husen, varvid han fann att åtskilliga små
bekvämligheter fattades, som han åtog sig att anskaffa från ett visst
förråd av diverse saker, vilket han hade hemma och vilket
måste hava varit ett mycket blandat och vidsträckt förråd,
eftersom det innefattade de mest olika artiklar, man kunde
tänka sig. Men alltsammans kom utan tidsförlust, ty den
gamle lille herrn var endast borta i tio minuter, då han
återvände lastad med gamla hyllor, täcken och andra
husgerådssaker samt åtföljd av en gosse, som bar en likadan
börda. Alltsammans kastades på golvet huller om buller
och förorsakade mycket göra med att ställas i ordning.
Då ingenting mera återstod att göra, befallde han gossen
skynda bort och föra dit sina skolkamrater, på det de skulle
bliva föreställda för sin nye lärare.
»Den präktigaste pojksamling ni någonsin kan få se,
Marton», sade han. »Men jag låter dem aldrig få veta att
jag tänker så. Det skulle alls icke duga.»
Budbäraren återvände snart i spetsen för en lång rad
pojkar, vilka uppställdes av magistern utanför dörren till
skolmästarens rum.
»Den första gossen där, skolmästare», sade magistern i
en för alla hörbar viskning, »är John Owen, en gosse med
goda anlag, sir, men allt för lekfull och lättsinnig. Den
gossen, sir, skulle med nöje bryta halsen av sig och beröva sina
föräldrar deras förnämsta tröst — och oss emellan sagt,
om ni får se honom på harjakt, huru han kastar sig över
gärdesgårdar och diken, glömmer ni det aldrig. Det är
förträffligt!»
Sedan John Owen fått denna tillrättavisning, pekade
magistern ut en annan gosse.
»Se nu på den här pojken, sir», sade magistern. »Ni
ser den där gynnarn. Han hiter Richard Evans. En
ovanligt läraktig gosse, välsignad med gott minne och klart
förstånd och därtill med god röst och öra för psalmsång, den
gossen får nog ett dåligt slut; han somnar alltid i kyrkan
under predikan — och för att tillstå sanningen, mr Marton,
så gjorde jag själv alltid detsamma vid hans ålder och
kände mig fullkomligt övertygad om att jag inte kunne
hjälpa det.»
Sedan den nämnde förhoppningsfulle lärjungen blivit
uppbyggd med ovanstående förfärliga tillvitelse, vände sig
magistern till en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
