Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LIII.
Nell var tidigt uppe följande morgon, och sedan hon
uträttat sina hushållsgöromål tog hon en liten knippa nycklar,
vilka magistern dagen förut högtidligt överlämnat åt henne,
och gick ensam ut för att besöka den gamla kyrkan.
Några barn lekte bland gravarna och gömde sig för
varandra med leende uppsyn. De hade ett mindre barn med
sig och det hade de lagt att sova på en barngrav i en liten
bädd av löv.
Hon närmade sig och frågade en av dem vems grav det
var. Barnet svarade att det icke var någon grav. Det
var en trädgård — hans broders. Den var grönare, sade
han, än alla andra trädgårdar, och fåglarna tyckte mera om
den, därför att han hade brukat mata dem.
Hon gick förbi kyrkan, tittade upp på det gamla tornet,
gick igenom kyrkogårdsporten och inåt byn. Den gamle
dödgrävaren, som stod stödd på sin krycka vid sin
stugu-dörr och hämtade frisk luft, hälsade god morgon på henne.
»Ni mår bättre?» sade flickan, som stannade.
»Ja visst», svarade den gamle mannen. »Jag är, Gud
ske lov, mycket bättre.»
»Men blir nog snart riktigt bra.»
»Åh ja, med Guds hjälp och litet tålamod. Men stig in!»
Den gamle mannen linkade förut och förde henne in i
sin lilla stuga.
»Det är bara ett rum, ser ni. Det finns ett till här
ovanpå, men jag har haft så svårt att komma uppför trappan de
sista åren, och därför begagnar jag det aldrig. Mien jag
tänker på att flytta dit upp igen nästa sommar.»
Flickan förvånade sig över huru en gråhårsman som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
