Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
354 den gamla antikvitetshandeln
hörde på — med föga begrepp om vad som lästes, men med
ögonen fästa på flickan — och om hon log eller visade sig
glad över berättelsen, sade även han att den var bra och
fattade tycke för boken. Då magistern under deras
aftonsamtal berättade någon historia som roade henne försökte
den gamle mannen att inprägla den i sitt minne, ja, då
magistern lämnade dem, kunde han smyga sig ut efter
honom och ödmjukt bedja honom berätta ett sådant stycke
om igen, på det han skulle lära sig att vinna ett småleende
av Nell.
Men det var lyckligtvis sällsynta tillfällen, ty flickan
längtade att få vara ute och gå i sin högtidliga trädgård.
Dessutom kommo resande och besökte kyrkan, och de, som
varit där, talade med andra om flickan och förmådde flera att
resa dit, så att de även denna årstid hade besökande nästan
dagligen. Den gamle mannen följde dem på litet avstånd
genom byggnaden och lyssnade till den röst, han höll så
kär, och då främlingarna gingo, brukade han blanda sig
bland dem för att uppfånga lösryckta stycken av deras
samtal.
De prisade alltid flickan, hennes förstånd och hennes
skönhet, och han kände sig stolt, då han hörde dem. Men
vad var det, som de så ofta tillade, som kvalde hans hjärta
och kom honom att snyfta och gråta ensam i något mörkt
hörn? Ack, även likgiltiga främlingar sågo det, även de
önskade henne medlidsamt farväl och viskade med varandra,
då de gingo förbi.
Även byfolket, varibland det icke fanns någon, som icke
hyste tillgivenhet för den stackars Nell, även bland dem
rörde sig samma känsla, ett deltagande för henne, som
tilltog varje dag. Till och med skolgossarna, så yra och
tanklösa de än voro, visade deltagande för henne.
Så kom söndagen. Det var endast fattigt lantfolk i
kyrkan, ty slottet, där den gamla familjen hade bott, var en
tom ruin, och det fanns blott anspråkslöst folk på sju mils
omkrets. Där, som annorstädes, hyste man deltagande för
Nell. De kunde samlas kring henne i vapenhuset före och
efter gudstjänsten; barnen hängde sig fast i hennes kläder,
och gamla män och kvinnor glömde sitt prat för att
vänligt hälsa på henne. Ingen av dem, ung eller gammal,
tänkte på att gå förbi henne utan ett vänligt ord.
Hon hade sökt upp ett av de små barnen, som hon först
sett leka på kyrkogården. Ett av dem — gossen, som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
