Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTIOTREDJE KAPITLET
355
talat om sin broder — var hennes lilla gunstling och vän
och satt ofta bredvid henne i kyrkan eller klättrade upp med
henne i tornet. De blevo snart oskiljaktiga följeslagare.
Det hände en dag, då hon satt på sin gamla plats och
läste, att gossen kom inspringande med ögonen fulla av
tårar och slog sina armar häftigt om hennes hals, sedan han
hållit henne ifrån sig och ivrigt betraktat henne en stund.
»Vad nu?» frågade Nell och smekte honom. »Vad står
på?»
»Hon är ingen ännu», utropade gossen och omfamnade
henne innerligare. »Nej ! Inte ännu.»
Hon såg förvånad på honom, strök håret ur hans ansikte,
kysste honom och frågade vad han menade.
»Du får inte bli någon, Nell», utropade gossen. »Vi
kunna inte se dem. De komma aldrig och leka med oss eller
tala med oss. Var vad du är. Det är mycket bättre.»
»Jag förstår dig icke», sade flickan. »Säg mig vad du
menar?»
»Jo, de säga», svarade gossen, »att du skall bli en ängel,
innan fåglarna sjunga igen. Men du vill ju inte det, säg?»
Flickan sänkte huvudet och satte händerna för ansiktet.
»Hon kan inte lida den tanken!» utropade gossen. »Du
skall inte gå ifrån oss. Du vet hur ledsna vi skulle bli.
Kära Nell, säg mig att du stannar kvar hos oss.»
Den lille gossen knäppte ihop sina händer och föll på knä
framför henne.
»Se bara på mig, Nell», sade gossen, »och säg mig att
du stannar, så vet jag att de ha orätt.»
Ännu var huvudet nedlutat och ansiktet dolt och flickan
var alldeles tyst — utom att hon snyftade.
»Efter en tid», fortsatte gossen, »skola änglarna glädja
sig åt den tanken, att du icke är ibland dem, utan att du
stannat kvar här ibland oss. Willy gick bort till dem; men
om han hade vetat, hur mycket jag saknar honom, skulle
han aldrig övergivit mig.»
Ännu kunde flickan icke giva honom något svar, utan
snyftade, som om hennes hjärta ville brista.
»Varför skulle du gå härifrån, Nell, jag vet, att du inte
skulle bli lycklig, då du finge höra att vi gräto, för att vi
förlorat dig. De säga att Willy är i himmelen nu och att
det alltid är sommar där, och likväl är jag säker på att
han sörjer, då jag lägger mig ned på hans trädgårdssäng
och han inte kan vända om och kyssa mig. Men om du går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
