- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
357

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LVL

Ett par dagar efter Quilps tebjudning i Ödemarken gick
mr Swiveller in på Sampson Brass’ kontor vid vanlig tid,
och som han var ensam i detta rättvisans tempel, satte han
sin hatt på pulpeten, tog upp ur fickan ett litet stycke svart
krusflor och företog sig att vika och fästa det på hatten
i form av ett hattband. Sedan han ordnat detta tillbehör,
stoppade han händerna i fickorna och gick fram och åter
på kontoret med avmätta steg.

»Det har alltid varit på samma sätt med mig», sade mr
Swiveller. »Så har det alltid gått, från min barndom har
jag alltid sett mina käraste förhoppningar bli om intet,
jag har aldrig tyckt om ett träd eller en blomma, utan att
den genast vissnat; uppfödde jag åt mig en gazell för att
glädja mig med sitt svarta, milda öga, så var den genast
färdig att gifta sig med en grönsakshandlare, så snart den
fått tid att lära känna mig.»

Överväldigad av dessa tankar stannade mr Swiveller tvärt
vid en länstol och kastade sig i dess öppna armar.

»Och detta», sade mr Swiveller med ett slags hånande
lugn, »kallas att leva. Åh ja, visst! Varför icke? Jag
är tillfredsställd. Jag skall bära», tillade Richard, i det
han betraktade sin hatt bistert, »jag skall bära denna
sinnebild av kvinnlig trolöshet till minne av henne, vars skål jag
aldrig skall dricka i det rosenröda vinet, som under
återstoden av min korta tillvaro skall mörda den helande
sömnen. — Ha, ha, ha!»

Det är kanske nödvändigt att anmärka, på det icke slutet
av denna monolog må synas orimlig, att mr Swiveller icke
slöt med ett glatt och muntert skratt, vilket otvivelaktigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free