Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 den gamla antikvitetshandeln
skulle hava stått i strid med hans högtidliga betraktelser,
utan att han befann sig i ett teatraliskt lynne och utförde
denna scen på ett sätt, som i melodramer kallas för att
»skratta som hin håle» — ty det ser ut, som om denne
alltid skrattade i tre stavelser, varken mer eller mindre.
De sorgliga ljuden hade knappast dött bort då en
ringning hördes på kontorsklockan. Han öppnade dörren och
fick se mr Chucksters’ uttrycksfulla ansikte, vilken han
ägnade en broderlig hälsning.
»Du är fan så tidigt i den här förpestade, gamla
slaktarehålan», sade nyssnämnde gentleman.
»Mycket!» svarade Dick.
»Mycket!» återtog mr Chuckster. »Jag skulle tro det.
Säg, min käre vän, vet du vad klockan är? Halv tio på
förmiddagen.»
»Vill du inte stiga in?» sade Dick. »Alldeles ensam,
Swiveller solus! ’Nu är den slagen’ —»
»’Nattens hemska timme !’»
»’Då kyrkogårdar gäspa!’»
»’Och gravarna giva upp sina döda!’»
Vid slutet av detta anförande intogo de båda
gentlemännen en teatralisk ställning, varpå de stego in på kontoret.
Sådana stunder av hänförelse voro allmänna bland de
Lysande Apollobröderna och utgjorde just de band, som
förenade dem och lyfte dem över den kalla, mörka jorden.
»Nåå, hur mår du, min gosse?» sade mr Chuckster och
tog en stol. »Jag var tvungen att begiva mig till city och
kunde inte gå förbi gathörnet utan att titta in.»
»Och vad hörs det av för nytt», sade Richard.
»Staden är platt som botten i en tysk bakugn, min vän»,
svarade mr Chuckster. »Det finns inga nyheter. Men det
är sant, er hyresgäst där uppe är en högst egendomlig
person. Han gäckar fullkomligt det slugaste huvud, vet du.»
»Vad har han nu gjort?» sade Dick.
»Min själ, sir», genmälde Chuckster och tog fram en
avlång snusdosa, vars lock var prytt med ett rävhuvud,
»den karlen är ofattlig, sir, han har gjort sig till vän med
vår notarieelev. Det finns ingenting ont hos honom, men
han är så förfärligt långsam och blyg. Nå, om han
behövde en vän, varför kunde han inte skaffa sig en, som
förstod ett och annat och kunde vara honom till nytta med
sitt sätt och sitt samtal? Jag har mina fel, sir —», sade
mr Chuckster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
