Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIOTREDJE KAPITLET
359
»Nej, nej», inföll mr Swiveller.
»Jo, det har jag! Jag har mina fel; ingen människa
känner sina fel bättre än jag mina. Men», sade mr
Chuck-ster, »mina värsta fiender ha aldrig beskyllt mig för att vara
en mes. Och det skall jag säga, att om jag inte hade mer
av de egenskaper, som den ena människan vanligtvis
värderar hos den andra, än vår notarieelev har, så skulle jag
gå och dränka mig.»
Mr Chuckster gjorde ett uppehåll, knäppte rävhuvudet
mitt på nosen med knogen på sitt pekfinger, tog sig en pris
snus och såg på mr Swiveller, som ville han säga, att om
han trodde att han skulle nysa, begick han ett misstag.
»Inte nöjd, sir», sade mr Chuckster, »med att bli vän
med Abel, har han också gjort bekantskap med hans
föräldrar; sedan han kom hem från den där vildgåsjakten,
har han varit där. Dessutom gynnar han den unge
betjänt-glopen; du skall själv få se, att den oupphörligt Jcommer
att springa fram och tillbaka här emellan; men jag tror
icke att han någonsin utbytt ett halvt dussin ord med mig.
Ja, vid min själ», sade mr Chuckster, »det är en så eländig
affär alltsammans, att om jag inte hyste ett sådant
deltagande för principalen och visste att han inte kunde reda sig
utan mig, skulle jag vara tvungen att bryta mina
förbindelser med honom.»
Mr Swiveller rörde om i elden under ett övermått av
deltagande, men sade ingenting.
»Vad den där unge glopen angår», fortfor mr Chuckster
med en profetisk blick, »så skall du få se att det tar en
dålig vändning med honom. I vårt yrke få vi lära oss
känna människonaturen, och sanna mina ord, att den där
gynnarn, som kom tillbaka för att tjäna av den shilling han
fick, nog en dag skall visa sig i sin rätta dager. Det är
en eländig skälm, sir.»
Som mr Chuckster nu var i farten, skulle han sannolikt
hava fullföljt ämnet ännu längre, om icke en knackning på
dörren avbrutit honom. Då mr Swiveller hörde samma ljud,
kastade han in eldtången, som han i brådskan glömt att
ställa ifrån sig, i pulpeten och ropade »stig in».
Vem skulle väl visa sig om icke samme Kit, som hade
varit föremål för mr Chucksters vrede?
»Är herrn hemma?» sade Kit.
Innan mr Swiveller hann giva något svar begagnade sig
mr Chuckster av tillfället att uttala en harmsen protest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
